TIDSBILD
FULVÄDERJACK NORRIS
Sir John Norris, kallad Foul Weather Jack eftersom hans fartyg ofta hamnade i dåligt väder, ledde den brittiska Östersjöflotta som först slogs med danskarna mot svenska flottan och sedan med den svenska flottan mot Ryssland. Porträtt av George Knapton, cirka 1735.
Idag har förhoppningsvis alla som är ute på sjön sjökort för att kunna navigera säkert. Stockholms skärgård består av cirka 30 000 öar, kobbar och skär och ett ännu större antal grynnor under vattenytan. Men på 1700-talet var sjökort mer eller mindre okända. I bästa fall hade krigsmakten och de stora handelsfartygen tillgång till rudimentära kartor över det yttre kustbandet. Inomskärs var fartygen helt beroende av lotsar som kände till skärgården. Att gå på grund med ett linjeskepp med 50 kanoner och flera hundra besättningsmän kunde bli nog så besvärligt.
1694 publicerade amiralitetet den första svenska sjöatlasen, General-Hydrographisk Chart-Book öfver Östersiön och Katte-Gatt vilken även innehöll en specialkarta över Stockholms skärgård. Vid utgivningen ansågs verket epokgörande eftersom det gjorde det möjligt att urskilja hur vattnen såg ut innanför kusten. Dagens navigatörer skulle ändå tycka att kartorna är fullkomligt oanvändbara eftersom de saknar i stort sett alla upplysningar om farleder, grund och vattendjup.
Den engelske sjöofficeren John Norris, även kallad Foul Weather Jack efter sin notoriska förmåga att alltid föra sina fartyg in i dåligt väder, seglade i Östersjön ett flertal gånger och upprördes över bristen på tillförlitligt kartmaterial över innanhavet och i synnerhet Stockholms skärgård.
Norris ledde den engelska flottan i Östersjön 1716–1718 när England var allierat med Danmark i deras kamp motbåde ryssar och svenskar. 1719 allierade sig England istället med Sverige och på den engelska kronans befallning återkom Norris med en eskader för att hjälpa sina forna fiender. Nu skulle han hjälpa till att försvara Sverige mot den ryska flottan, men förhandlingarna mellan Sverige och England tog för lång tid och Norris kom några veckor för sent för att rädda skärgården.
Under de år hans eskader verkade i Östersjön som stöd för det svenska försvaret, höll Norris huvudsakligen till i Stockholms nedbrända skärgård. När han reste hem i augusti 1721 hade han inte mött ryssarna en enda gång och inte avlossat ett enda skott, men har ändå ett gott eftermäle.
Med sig i bagaget hade han dessutom resultatet av flera års hårt arbete i hemlighet. Han och hans besättning hade ritat av Östersjöns kuster och befästningar in i minsta detalj. De hade mätt och lodat och ritat så det stod härliga till utan att be om tillstånd från svenskarna. 1728 publicerade Norris sina kartor över de svenska vattnen, bland annat farleden förbi “Dollers castle”.
Kartorna innehåller en del topografiska brister men för sjöfararna var de ändå en revolution och blev genast allmänt använda. Norris blev så småningom högste befälhavare i den brittiska flottan och adlades.
FLER TIDSBILDER