ANDRA RUMMET

STORA NORDISKA KRIGET

Karl XII och hans allierade, kosackledaren Ivan Mazepa efter nederlaget mot de ryska trupperna vid Poltava. Målning av Gustaf Cederström, cirka 1880. Under den nationalromantiska perioden i slutet av 1800-talet uppstod en vurm för hjältekungen Karl …

Karl XII och hans allierade, kosackledaren Ivan Mazepa efter nederlaget mot de ryska trupperna vid Poltava. Målning av Gustaf Cederström, cirka 1880. Under den nationalromantiska perioden i slutet av 1800-talet uppstod en vurm för hjältekungen Karl XII och den adlige Gustaf Cederström blev en av de största bärarna av den bilden.

Genom framgångar i krigen på 1600-talet blev Sverige en stormakt med mål att ta kontroll över hela Östersjöområdet. Men det fanns fler som hade samma mål: Danmark, Sachsen-Polen och – inte minst – Rysslands tsar Peter I. Alla tre ville störta Sverige från stormaktstronen och ingick en allians som år 1700, när Karl XII bara var 18 år, anföll på tre fronter.

Först anföll Danmark det lilla hertigdömet Holstein-Gottorp som låg alldeles söder om den danska gränsen. Hertigdömet stod nära det svenska kungahuset och Sverige hade förbundit sig att försvara området. Strax därefter anföll ryssarna den svenska befästningen Narva i Finska viken och samtidigt anföll Sachsen-Polen Sveriges andra stad, Riga.

Sverige i slutet av 1600-talet. © 1719.se

Sverige i slutet av 1600-talet. © 1719.se

Karl XII och hans karoliner slog Europa med häpnad genom att snabbt besegra dem alla tre och det rimliga hade nog varit att återvända till Sverige för att fortsätta försvaret av landets gränser. Men Karl fortsatte att jaga Polens kung August den starke genom Centraleuropa för att avsätta honom.

Karolinerna vann det ena slaget efter det andra och härjade skoningslöst på den polska landsbygden, men det tog många år innan han lyckades. Slutligen lyckades han och tillsatte en svenskvänlig härskare och år 1709 vände han sig åter mot Ryssland. I det omtalade slaget vid Poltava förintades den svenska armén av ryssarna och Karl flydde till Svarta havet där han blev turkarnas gäst i fem år.

 
Ryska soldater lägger ned sina fanor framför Karl XII vid Narva. Gustaf Cederström, 1910. Nationalmuseum.

Ryska soldater lägger ned sina fanor framför Karl XII vid Narva. Gustaf Cederström, 1910. Nationalmuseum.

 

Medan Karl jagade August söderut fortsatte tsar Peter sitt anfall mot Sveriges östra gränser. 1703 föll den svenska fästningen Nyenskans längst in i Finska viken och snart hade ryska trupper tagit stora delar av både Finland och Baltikum. 1712 utropades Sankt Petersburg, byggt på den gamla svenska fästningen, som ny huvudstad för det ryska väldet.

När Karl XII till slut återvände till Sverige 1715 låg landet nästan i ruiner, hårt drabbat av de kostsamma krigen och pesten 1710. Finland och Baltikum hade erövrats av ryssarna och även de svenska besittningarna söder om Östersjön hade fallit. Den ryska flottan härskade på Östersjön och danskarna angrep Sveriges gränser på västkusten. Stormakten var ett minne blott.

Cederströms romantiserade framställning av Karl XII:s likfärd,1884. Nationalmuseum.

Cederströms romantiserade framställning av Karl XII:s likfärd,1884. Nationalmuseum.

Karl slog läger i Lund och började planera ett anfall mot Norge, som vid denna tid tillhörde Danmark. Vid anfallet hösten 1718 blev han skjuten i huvudet och dog omedelbart. Han fraktades i en låda till huvudstaden där han inte hade varit sedan han gav sig iväg för att försvara landet mot alliansens angrepp år 1700.

Tsar Peter hade i flera år försökt få Sverige att kapitulera, men Sverige drog ut på processen. När Karls syster Hedvig Eleonora utropades till drottning försökte hon få hjälp av England mot ryssarna, men även dessa förhandlingar drog ut på tiden. Till slut inledde tsar Peter en serie anfall mot den svenska östkusten för att få Sverige på knä.

Läs mer i boken Brända hemman

 

TIDSBILDER

 

 
 

ANDRA RUM


DET GYLLENE ÅRHUNDRADET

ANFALLET MOR SKÄRGÅRDEN

ÖARNA SOM BRÄNDES