TIDSBILD

ADELN TAR ÖVER

De omfattande krigen under 1600-talet gjorde att landets resurser ansträngdes till det yttersta. I början av 1600-talet inleddes därför en omfattande överföring av kronans egendom till adeln för tjänster under krigen. Kronan gav bort eller sålde en stor del av sitt innehav till adelsmän i utbyte mot tjänster eller kontanter. På den mark som tillhörde bönderna gav kronan dessutom bort rätten att ta ut skatt av bönderna. Med denna rätt följde ofta i praktiken även rätten att bestämma över marken och ofta övertog adeln även ägandet genom anbud, övertalning eller andra metoder.

På så sätt minskade böndernas ägande och vid mitten av 1600-talet ägde adeln cirka 40 procent av landets mark medan den hade skatterätt på ytterligare över 20 procent. Enligt vissa källor förfogade adeln över ännu mer, hela 72 procent av marken. I skärgården ägdes eller förvaltades i stort sett all mark av adeln.

För kronan innebar det naturligtvis en finansiell katastrof. Den blev inte bara av med marken utan dessutom skatteinkomsterna från bönderna som brukade marken. Karl XI inledde därför en så kallad reduktion: kronan återtog en stor del av den mark som den tidigare hade delat ut till adeln. Men framför allt återtog kungen rätten att ta ut skatt av bönder och gjorde det lättare för dem att köpa mark som tidigare hade varit reserverad för adeln. På så sätt skiftades marken från adel till bönder.

Idag äger privatpersoner ungefär hälften av all mark i landet (varav adeln äger cirka en procentenhet) medan näringslivet äger en tredjedel och det offentliga äger resten.

FLER TIDSBILDER