TIDSBILD

 

KAPARKUNGEN

 

Porträtt som antas föreställa Lars Gathenhielm. Okänd konstnär.

 

Sveriges obestridlige kaparkung var Lars Gathe, senare adlad till Gathenhielm och även kallad Lasse i Gatan. Lars och hans bror Christian föddes och växte upp som barn till en skeppsredare i Onsala utanför Göteborg. I juni 1710 ansökte Lars om kaparbrev och utrustade tillsammans med kompanjoner galjotten Lille Jägaren.

Lars höll sig mest på landbacken på grund av en höftskada, men Lille Jägaren lyckades kapa ett antal fartyg och Lars hade snart råd att köpa och utrusta fler fartyg. Hela familjen engagerade sig i verksamheten och redan samma år byggde de en egen fregatt, Onsala Galej, som bar åtta kanoner och var det mest framgångsrika kaparfartyget fram till 1717 då det uppbringades av danskarna. Vid slutet av 1710 hade Lasse minst sex kaparfartyg i Västerhavet.

Tre år senare blev La Revange uppbringat av tullen. Lasse var med ombord och i lasten fanns en del oförtullade varor. Lasse försökte fly med sitt fartyg men blev infångad med hjälp av personal från Älvsborgs fästning. La Revange beslagtogs och Lasse sattes i arrest på Kalvsund. På ett svårförklarligt sätt lyckades han sedan fly tillsammans med hela besättningen, fartyget och dess last.

Lasse ska enligt osäkra uppgifter sedan ha varit bosatt i Frankrike i ett halvår, men återkom hösten 1713 till Göteborg där han anklagades för sjöröveri. En utredning tillsattes och bevisen var klart till Lasses nackdel, men än en gång slank Lasse undan. Av oklar anledning lades utredningen ner.

Det verkar troligt att Lasse hade en beskyddare med stort inflytande. Guvernören i Göteborg, Carl Gustaf Mörner, har senare pekats ut som hans välgörare. Förmodligen hade guvernören ekonomiska intressen i kaparverksamheten, som fortsatte att växa.

1715 fick Lars burskap och blev borgare i Göteborg. Han var då den 14:e rikaste borgaren i Göteborg med en deklarerad årsinkomst på 22 530 riksdaler. Knappt hade han hunnit inrätta sig som borgare förrän han och hans bror Christian i december blev adlade som tack för utförda insatser för landet.

1718 hade Lars flotta vuxit till 30 fartyg och dessutom fick han låna tre fartyg av flottan. Han stod då anklagad för smuggling sedan ett av hans fartyg ertappats med en odeklarerad last av kopparplåt. Rättegången skulle ske på våren 1718, men Lars avled den 25 april, gravt handikappad under den sista tiden. Han begravdes i gravkoret i Onsala kyrka där han vilar bredvid sin hustru Ingela, som drev rederiet vidare till 1720.