TIDSBILD

 

FISKET

 
 
Olika slags fisk i de nordiska vattnen enligt Olaus Magnus bok om de nordiska folken från mitten av 1500-talet.

Olika slags fisk i de nordiska vattnen enligt Olaus Magnus bok om de nordiska folken från mitten av 1500-talet.

Skärgårdsbönderna levde i hög grad på fisket, utan detta hade gårdarna knappast klarat sig eftersom öarna var steniga och jorden snål. Hemma fiskade de mest till husbehov, men ute på fiskeskären drog de upp mängder av fisk, mest strömming, som de saltade in och handlade med. På sensommaren rodde de in till Stockholm och sålde fisken, eller till marknader långt in i Mälaren och Norduppland där de bytte den mot spannmål.

Tyvärr låter sig handeln med fisk inte beskrivas lika lätt i siffror som jordbruket, men vi kan ändå få en aning om omfattningen genom att studera hur stora mängder skärgårdsfisk som köptes in till Stockholm och andra städer i Mälardalen. En bit in på 1700-talet köpte stockholmarna över 20 000 tunnor fisk från skärgården varje år, cirka 60 kg per person. Det motsvarar 160 gram per dag, eller lika mycket som den mängd kött en svensk äter numera.

Borgarna i Västerås importerade 2 500 tunnor, liksom invånarna ända uppe i Hedemora. I Köping och Arboga köpte invånarna 1 500 tunnor medan Uppsala och Örebro behövde knappt 1 000 tunnor.

Fisket i skärgården var alltså inte bara viktigt för skärgårdsborna, det var även en central del av försörjningen av Stockholm och hela Mälardalen. Invånarna fick en stor del av sitt proteinintag genom den fisk som skärgårdsborna levererade.

I utbyte mot fisken fick skärgårdsborna spannmål, vilket var en bristvara på öarna. Det som inte gick åt på gården över vintern, bakade öborna sedan bröd av på våren och sålde tillbaka till stockholmarna i förädlad form när priserna var som högst. Handlingar från tullen i Stockholm visar att vissa öar levererade stora mängder bröd till staden.

Klicka på knappen nedan för att läsa Olaus Magnus beskrivning av fiskarna.