På morgonen den 11 juli siktades galärflottan av ett svenskt spaningsfartyg vid Söderarm. Vakten sköt varningsskott och slank iväg medan vårdkasarna tändes längs hela kusten. Fartygen ankrade vid Kapellskär innan de delades i en mindre del, bestående av ett 50-tal fartyg som rodde norrut för att bränna hela kusten upp till Gävle, och den större flottan som rodde söderut.

Det var en våg av eld som på bara några dagar svepte genom skärgården och brände allt i sin väg ända ned till Norrköping.

I början av augusti återkom fartygen och anfallen fortsatte. Den 13 augusti gjorde de ett allvarligt men misslyckat försök att ta sig in mot Stockholm genom Baggensstäket innan flottan tog sig norrut igen för att återsamlas vid Kapellskär den 18 augusti.

På anfallets sista dag, den 19 augusti, rodde två galärer och fjorton skärbåtar västerut genom den långa Norrtäljeviken och på eftermiddagen sattes hela staden i brand. Det fanns förutsättningar att slå tillbaka ryssarna, men försvaret sköttes uselt och de tvåhundra gårdar och lägenheter som fanns i staden brann som facklor. På kvällen lättade hela flottan ankar och de ryska “förhandlarna” rodde tillbaka österut genom Söderarmsleden för att fira en lyckad expedition.

Men freden skulle dröja. Drottningen lyckades få till en allians med England och bara någon vecka efter att galärerna rodde ut genom Söderarm kom den engelska flottan till Stockholms försvar. Sverige fortsatte att förhala fredsförhandlingarna och de ryska galärerna brände städerna längs Norrlandskusten de följande somrarna.

Till slut, 1721, undertecknades freden i Nystad och Sverige blev formellt av med Ingermanland och besittningarna i Baltikum. Det var i stort sett samma villkor som tsar Peter hade ställt hela tiden sedan förhandlingarna inleddes med Karl XII.

Rysshärjningarna, en film av Roger Persson