TIDSBILD
SUMPSKEPPARE
Utsikt åt öster från Norra fiskehamnen, där Strömparterren ligger idag. Byggnaden längst till vänster är De la Gardies palats Makalös vid Karl XII:s torg, till höger om det syns palatsen på Blasieholmen. Johan Sevenbom, cirka 1750
Fisk var en viktig proteinkälla och det var huvudsakligen torkad eller saltad fisk som erbjöds. Efterfrågan på färsk fisk var därför stor och borgarna i Stockholm fick i början av 1600-talet ensamrätt på att köpa levande fisk i alla landets skärgårdar. Handeln skedde genom så kallade sumpar, skutor där levande fisk förvarades i ett utrymme under däck i skrovets akter där sjövattnet spolade in så att fisken överlevde transporten till staden.
Handeln var noga reglerad av magistraten i Stockholm och det var endast medlemmar i Fiskköpareämbetet som tilläts delta. Antalet handlare var ett trettiotal i början av 1700-talet och de tilläts ha högst två båtar var. Priserna för fisken var fastställda av ämbetet men handeln fick bara ske på utvalda platser dit handlarna tävlade om att komma först till den så kallade hamnstenen, där handlaren anmälde sin ankomst.
I slutet av 1600-talet fanns tre sådana hamnar på Rådmansö (Bålö, Nenninge och Baltora) och en på vardera Ingmarsö, Möja, Blidö, Oxhalsö, Runmarö, Grovsta (Länna) och Södra Lagnö. Några år efter det ryska angreppet tillkom ytterligare åtta hamnar och det är troligt att dessa även användes tidigare: Gällnö, Träskö, Örsö, Bolby på Ljusterö, Siarö, Väringsö, Svartnö och Högmarsö.
FLER TIDSBILDER