TIDSBILD

MÅNGSYSSLARE

Att bo och leva i skärgården har alltid krävt att man är mångsysslare. Bönderna försörjde sig på fiske, jakt, jordbruk, skogsbruk och lotsning. Men det ställde också krav på att vara handelsman. Bönderna sålde eller bytte sina produkter i Stockholm liksom längre in i Mälaren och norrut i Uppland. Det blev många och långa resor där man för det mesta måste ro för att komma fram. Vinden kunde man inte lita på.

Stockholm fick en stor del av sin försörjning från skärgården. Det handlade främst om fisk och ved, men även timmer, tegel, kalk och annat. Varje stockholmare åt i genomsnitt 60 kilo saltad fisk från skärgården – det är nästan lika mycket som den mängd kött svenskar i genomsnitt äter idag. Till detta ska läggas all färsk fisk som fraktades in till staden av bönderna själva eller av resande fiskköpare. Skärgården stod med andra ord för en stor del av stockholmarnas proteinintag.

År 1624, det enda år då böndernas namn registrerades vid sjötullen i Stockholm, gjorde exempelvis bonden på lilla Karklö 22 resor in till Stockholm. Det innebar nästan en resa i veckan under sommarhalvåret. Han avyttrade då 1,4 ton saltad fisk, en ko, en stut, tre grisar, två lamm, 25 kilo ospecificerat kött, färsk fisk för femton daler och hela 61 kubikmeter ved.