TIDSBILD

LOTSAR

Vid tiden för anfallet fanns naturligtvis inga sjökort eller ens offentliga kartor över Stockholms skärgård. Gripenhielms skärgårdskarta, den första som täckte hela skärgården från Arholma till Landsort, var liksom andra kartor hemligstämplad. Därför är det en rimlig fråga hur ryssarna hittade bland alla 30 000 öar, skär och kobbar. Många av gårdarna som drabbades låg dessutom vid väl dolda vikar och marer.

Förklaringen är att de använde sig av svenskar från Ålands och Stockholms skärgård. Hela Finland och Åland var ockuperat av ryssarna sedan flera år tillbaka och en del av befolkningen tjänade frivilligt som lotsar på de ryska galärerna medan andra tvingades. Ryska fartyg gjorde räder mot den uppländska kusten och tog fångar som sedan satt i fängelse tills de behövdes som lotsar. Även under anfallet togs fiskare och bönder som fångar.

I augusti 1716, tre år innan anfallet, gjorde ryska fartyg exempelvis ett svep mot området kring Forsmarks bruk och tog ett femtiotal fiskare tillfånga. En av dem, Anders Hansson från Börstil, blev tvingat att tjänstgöra som lots ombord på von Lacys galär och vittnade senare inför undersökningskommissionen i Sverige. Där beskrev han hur flottan hade rört sig och hur svenskar lotsade fartygen och pekade ut var gårdarna låg.

En annan upplandsfiskare, Matts Mattsson, togs tillfånga på Singö under anfallets första dagar, då han gömde sig i skogen med sina barn. Kosackerna samlade ihop all boskap på ön och hittade honom i hans gömställe, men barnen såg de aldrig. Matts togs tillfånga och tvingades sedan lotsa en kosackgalär in i Edeboviken. Fastbunden på en hästrygg var han sedan tvungen att visa kosackerna vägen mot Skebo bruk som skulle brännas.

Vid Skebo mötte ryssarna motstånd och drog sig tillbaka till galärerna igen. På väg ut ur Edeboviken upptäckte besättningen herrgården Ronöholm. De gav Matts ett kok stryk för att han hade försökt dölja gården och brände sedan ned den. Han bönade för sitt liv och blev så småningom frisläppt och sattes iland på Slätön, där den enda gården låg i aska. Han lyckades dock bygga sig en flotte av fem obrända timmerstockar och paddlade en dryg sjömil till Singö med en avbruten åra.

I ett förhörsprotokoll från 1720 berättar han att en man från Söderbykarl tjänstgjorde som officer ombord på galären och att det fanns två fångar från räden 1716 samt en ålänning som tvingades lotsa fartygen mellan öarna.

Matts blev frikänd från alla misstankar om förräderi och efter freden i Nystad 1721 kom många av de tillfångatagna svenskarna hem igen. Ovan nämnde Anders Hansson uppgav då att det nog var Matts Mattsson som hade visat ryssarna vägen in till Öregrund och troligen även till Hargs bruk.

FLER TIDSBILDER