TIDSBILD

 

JOHANN PATKUL

 
 

Historien är full av stridbara män som kunde ha blivit frihetshjältar men istället har dött som förrädare. Johann Patkul är en av dem. Han föddes 1660 som adelsman i Livland, en svensk provins som omfattade norra delen av Lettland och södra Estland. Tidigt tog han tjänst som svensk militär men kämpade mot Karl XI:s reduktion och för den baltiska adelns intressen. För det drog han på sig kungens vrede och ställdes inför rätta i Stockholm 1694, nekades nåd och dömdes ”att mista högra handen samt ära, lif och gods”, medan hans ”arga skrifter skulle af bödeln brännas”.

Patkul lade benen på ryggen och tog sig hem till Livland igen, där han så småningom blev helt central i skapandet av den allians som senare skulle angripa Sverige. Särskilt alliansen mellan Ryssland och Sachsen-Polen anses ha varit helt hans verk. Detta gjorde honom inte mer populär. En del av överenskommelsen var att Livland – sedan Sachsen-Polen hade drivit iväg svenskarna – skulle få större självbestämmande.

Patkul blev dock osams även med August den starke redan 1701 och tog istället tjänst hos tsar Peter. Tre år senare ledde han ryska trupper i Polen där han ägnade sig åt en så våldsam kritik av den politik som fördes av August den starke att denne lät fängsla honom. Han överlämnades till svenskarna vid en förhandling 1706 och blev sedan rådbråkad, steglad och halshuggen på morgonen den 10 oktober 1707 i den lilla polska byn Kazimierz Biskupi.