TIDSBILD

 

GRIPENHIELMS SKÄRGÅRDSKARTA

 
Detalj från Carl Gripenhielms Mälarkarta, en lantmätare och Gripenhielm.

Detalj från Carl Gripenhielms Mälarkarta, en lantmätare och Gripenhielm.

 

På 1600-talet var det bara de mest erfarna och insatta som kunde ta sig fram genom skärgårdens labyrint av grynnor. Någon tillförlitlig karta fanns inte, än mindre något sjökort med markerade djup eller farleder.

Karl XI beslutade att skärgården skulle mätas upp ordentligt. 1690 gav han i uppdrag till Lant­mäteriets direktör Carl Gripenhielm att kartlägga hela rasket. Det var ingen liten uppgift och tydligen underskattade kungen svårigheterna eftersom han bestämde att Gripenhielm bara skulle biträdas av två lantmätare. Men å andra sidan hade Gripenhielm nyligen ritat av hela Mälaren, ett arbete som kungen sägs ha varit väldigt nöjd med.

”Det är hermed Eder Wår Nådige Willie och befallning att I tagen till Eder twänne Landtmätare och afmäten Skiären sampt utmärkler allen grun­den dersammanstädes”.

Kungen hade även bestämt att direktören skulle få använda en kunglig jakt för att transportera ho­nom själv, sina biträden och deras attiraljer mellan öarna. Karteringen började 1691, men med jakten blev det si och så, oftast var den inte tillgänglig. Istället tog sig sällskapet fram så gott man kunde och med stora vedermödor. I sin rapport hösten 1691 skriver Gripenhielm:

”Intet har njutit någon Jagt sedan 16 nästlidne Juni, utan med största swårheet, lifsfara och be­swärligheet uti regn och stormväder uti hafvet måste betiena oss af små fiskarebåtar, så att wij näppeligen kunnat för med oss wårt nödigste lijfsuppehåll utan där uppå lijdit brist, särdeles på de klippor som ingen menniska på några mijl nära warit till finnandes och hafwe dess utom ofta uti Regn och Stormwäder och när Havsvågorna slagit öfwer Båten, måst taga wåra kläder och hölgt öfwer Chartor och papper, som dock icke velat hielpa utan åtskilliga Concepter så blifwit ruinerade och wij några orter på nytt måst afmäta för hwilka orsaker skull jag och min hälsas Conservation står uti osäkerhet och fara. En Chaloupe (slup) med 2 Båtzmän tillordnade mig Commandeur Apelbohm uppå några veckor, men densamme war af sådan beskaffenhet att han sank hwar natt till botten uti hamnarna, och så gammal och fördärfwat att man snart sagt kunde stöta honom igenom på sidorna, hwarför iag och intet kunnat betiena mig af honom på ett eller annat sätt.”

Det dröjde sedan inte länge förrän Gripenhielm fick den jakt han blivit utlovad, Hjorten. Med den fortsatte kartläggningen i ur och skur. 1693 var han klar med mätningar och skisser och utifrån dem producerades en jättelik karta över hela skärgården, målad på papper uppspänt på väv. Kungen sägs ha blivit så nöjd att han gav Gripen­hielm 1 000 daler smt i gratifikation.

Det behövdes tydligen en del kompletteringar, så även 1694 ägnade Gripenhielm åt arbete ombord på Hjorten. Men i september drog han på sig en lunginflammation och insjuknade. Han dog några dagar senare, bara 39 år gammal, ombord på Hjorten ”till Landtmäteriets och Geographins myckna mistning och saknad”.

Efter hans död hemligstämplades kartan så att bara kronan hade tillgång till den. Någon gång därefter skars den i fyra vågräta våder som var och en är knappt fem meter lång och drygt en meter hög och förvarades långt in i Krigsarkivets gömmor. Där har de legat sedan dess, upprullade på var sitt papprör. De anses vara utgångspunkten för de sjökort vi har idag och detaljer från dem illustrerar boken Brända hemman.