TIDSBILD

BÅTSMÄN

En av de få avbildningar som finns av ett soldattorp, akvarell av Gustaf Söderberg, 1837. Krigsarkivet. Båtsmanstorpen hade samma utformning.

En av de få avbildningar som finns av ett soldattorp, akvarell av Gustaf Söderberg, 1837. Krigsarkivet. Båtsmanstorpen hade samma utformning.

Krigsflottans fartyg bemannades huvudsakligen med båtsmän, flottans motsvarighet till arméns knektar. I början av 1700-talet fanns det cirka 11 000 båtsmän i Sverige.

Det var markägarnas uppgift att värva och underhålla båtsmännen. Två markägande bönder utgjorde en rote och skulle tillsammans hålla en båtsman med uniform, torp och möjlighet till odling. Vidare fick han en ko, några får eller en gris, några höns, utsäde, ved, bete för kreaturen och rätt att låna en häst som dragdjur, bland annat till kvarnskjutsar. Även fähus, ladugård, förråd samt dass ingick.

Båtsmannen skulle stå för underhåll och mind­re reparationer av torpet och rotebönderna för större reparationer. I kontraktet ingick även att båtsmannen skulle hjälpa till med handräckning åt rotebönderna. När båtsmannen var ute i strider eller på övningar, vilket var en stor del av tiden, var det hustruns ansvar att inte bara sköta hushåll och barn, hon skulle även sköta djuren, se till att skörden bärgades, så på våren, underhålla byggnaderna med mera.

För att få gifta sig var båtsmannen tvungen att ha befälens tillstånd. På vissa håll var han också tvungen att visa upp sin blivande brud för dem. Oftast var det ur de egendomslösas led som männen hämtades: torparsöner, drängar, bonde­söner som inte hade något att ärva samt söner till båtsmän.

Båtsmanstorpen ingick inte i myndigheternas kartläggning av skador efter ryssarnas anfall eftersom de tillhörde bönderna och ansågs vara en del av de gårdar som underhöll dem.