TIDSBILD

 

RÅDET

 
Riksrådets sigill, den så kallade klämman, på ett avtal om markbyte, Riksarkivet (SDHK-nr 26651).

Riksrådets sigill, den så kallade klämman, på ett avtal om markbyte, Riksarkivet (SDHK-nr 26651).

 
 

Ända sedan tidig medeltid och Alsnö stadgar fanns ett riksråd som bestod av kungens utvalda rådgivare och verkställare – riksråden, eller rådsherrarna. De blev som en sorts kunglig regering som i allmänhet bestod av medlemmar ur landets aristokrati. Detta hindrade dock inte att de själva såg sig som en länk mellan folket och kungen. Beslut togs vid särskilda så kallade herredagar.

Under början av 1600-talet formaliserades rådet och knöts närmare kungen, samtidigt som det blev en permanent institution. Rådets uppgifter delades upp på olika ämbetsverk, liknande våra dagars departement och myndigheter.

I 1624 års regeringsform kungjordes att rådet skulle ha minst 25 och högst 40 ordinarie riksråd. De viktigaste funktionerna i rådet sköttes av fem så kallade riksämbetsmän, de fem höga herrarna:

RIKSDROTSEN var den högste i rang, förestod Svea hovrätt och hade ansvar för landets rättsväsende.

RIKSMARSKEN ansvarade för rikets armé och förestod krigskollegium.

RIKSAMIRALEN var den tredje i rang och ledare för sjöförsvaret genom amira­litetskollegium.

RIKSKANSLERN skötte de diplomatiska förhand­lingarna med andra länder och var därmed en sorts utrikesminister, ledde även rådets arbete.

RIKSSKATTEMÄSTAREN var den tidens finansminister, hade ansvar för rikets ekonomi och förestod kammarkollegium.

Utöver dessa fem fanns fler ämbetsmän med lägre rang, exempelvis riksmarskalken för hovet, riksstallmästaren för kungens stall och stuteriverksamheten i landet, riksjägmästaren för jakt- och skogsväsendet samt rikstygmästaren som ansvarade för artilleriet.

På riksdagen 1680 infördes det karolinska enväldet och efter detta tog kungen alla beslut själv och behövde bara rådfråga rådet "när han så fann för godt".