TIDSBILD

GREVAR OCH BARONER

Adelskapet har sitt ursprung långt tillbaka i tiden då hövdingar och kungar omgav sig med en krets av lojala män och släkter med stort inflytande. De fick vissa privilegier som belöning för sin lojalitet och lovade i sin tur att tjäna kungen som krigare och rådgivare. Detta system fanns över hela Europa och ledde till feodalväsendet i många länder under tidig medeltid.

Adelskapet, eller frälset som det kallades fram till 1500-talet, består av olika titlar som kopplas till förmåner och delas ut av kronan. Ett vanligt privilegium var att adeln fick skattefrihet och hade rätt att beskatta befolkningen inom ett visst område, en förläning. Adeln blev därmed småkungar och betalade kronan genom att tjänstgöra åt kungen, ofta i krig eller som ämbetsmän.

En viktig del av adelns tillvaro var att behålla och förbättra sin maktposition i hierarkin och att utvidga sina domäner. Köp och byten av mark och förläningar var vanliga, liksom strategiska äktenskap där hemgiften kunde vara enorm för den som bytte upp sig i rang.

Adeln var en egen samhällsklass och utgjorde mellan en halv och två procent av befolkningen i Europas större länder. Samtidigt ägde de ungefär hälften av jorden. Adelskap fördes i allmänhet inte vidare av kvinnor utan gick i arv från far till son. Systemet var särskilt utvecklat i England, Frankrike och Tyskland, där det fanns (och finns) upp till tio olika titlar med varierande privilegier och status.

I Sverige blev 1600-talet adelns gyllene århundrade. Enorma förmögenheter samlades hos en liten elit. Högst i rang stod högadeln, aristokratin. Det var en handfull familjer som samlade på sig egendomar och tillgångar och levde i en lyx som till och med överträffade kungen.

En viktig princip är att det endast är den högre adeln, grevar och friherrar, som tituleras. Greve är den högsta adliga värdigheten. Den infördes vid Erik XIV:s kröning år 1561 och totalt har 142 grevliga ätter introducerats på Riddarhuset genom åren. Idag finns 47 ätter kvar. Grevar har rätt till titeln Högvälborne.

Även titeln friherre infördes 1561, då nio personer upphöjdes till friherrlig värdighet. Under åren 1625–1886 introducerades 406 friherrliga ätter och idag finns 131 ätter kvar i landet. En friherre tituleras muntligt som baron, men hans hustru alltid friherrinna.

Utöver dessa “betitlade” adelssläkter uppstod en lägre klass av adel, lågadeln – eller knapadel som den ibland kallas. Den utgjordes av vanliga medborgare som adlades utan titel för att de tjänade kronan på ett förtjänstfullt sätt. Med tiden blev de allt fler eftersom alla högre tjänster inom militären och statsförvaltningen bara fick innehas av män ur adeln och det blev en brist på kompetenta adelspersoner. Därför adlades allt fler vanliga män och lågadeln blev med tiden betydligt fler än den betitlade adeln. Under åren 1560 till 1718 adlades 1 549 släkter, varav de allra flesta under slutet av 1600-talet.

FLER TIDSBILDER