FÖRSTA RUMMET

DET GYLLENE ÅRHUNDRADET

Under 1600-talet omvandlades Sverige dramatiskt, främst under ledning av Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna. Vid århundradets början var Sverige ett fattigt jordbrukarland, handeln och stadsnäringarna var outvecklade och statsapparaten liten och primitiv. Ekonomin baserades på självhushållning och städerna bestod mest av små enkla träkåkar med kålgårdar, betesmarker och åkrar.

Stockholm, som var den ojämförligt mest stadsmässiga av de svenska städerna, hade bara tio till femton tusen invånare. Boskapslängder visar att det i staden fanns 327 hästar, 6 oxar, 1 stut, 1 tjur, 738 kor, 12 kvigor, 21 får, 5 bockar, 3 getter och 1 383 svin. Utöver dessa fanns ett oräkneligt antal fjäderfä, hundar, katter och råttor.

Femtio år senare hade Sverige blivit ett av de största och mäktigaste länderna i Europa. Riket sträckte sig under 1600-talets slut från Nordatlanten till Ladoga och från Lappland till norra Tyskland. Stockholm, som idag ligger i landets östra kant, låg då mitt i riket och Sverige behärskade Östersjön.

Landet organiserades och kartlades, de första myndigheterna bildades, skatteväsendet utvecklades och handeln med andra länder ökade explosionsartat. Palatsen i Stockholm och säterierna på landsbygden växte upp som svampar ur jorden och den svenska krigsmakten tillhörde de främsta i Europa.

Stormaktstiden blev adelns glansperiod. Dess makt och rikedom växte oerhört och de lade under sig allt mer mark på kronans och böndernas bekostnad. Rikedomarna koncentrerades till ett fåtal släkter och Sverige verkade vara på väg mot en situation där adeln både ägde och styrde landet, likt i Frankrike. Faktum är att adeln verkligen styrde Sverige, även officiellt, under sammanlagt 24 år under 1600-talet.

Samtidigt led allmogen av fattigdom, missväxt, pest och hårda vintrar då många dog av sjukdom, undernäring och köld. I Finland svalt och frös mellan 20 och 30 procent av befolkningen ihjäl åren 1695–1697.

De allt större klyftorna mellan aristokratin och allmogen ledde till enorma protester, men lika allvarligt var kanske splittringen mellan hög- och lågadel och den konflikt som uppstod mellan kronan och adeln.

Till slut blev adeln så mäktig att den hotade själva kungamakten och landets ekonomi. Kronan var nästan bankrutt medan adeln blev allt rikare. I Stockholms skärgård hamnade i stort sett alla gårdar i adelns händer. De blev spelmarker i aristokratins Monopolspel.

I slutet av 1600-talet tog Karl XI ifrån adeln både makt och egendom genom reduktioner och andra åtgärder. Kungen införde envälde och mot slutet av århundradet var adelns tid vid köttgrytorna över. Manegen var krattad för Karl XII.

TIDSBILDER

ANDRA RUM