TIDSBILD

DALER

Sverige hade ett komplicerat monetärt system med många enheter och stora variationer i kurser. Basen för systemet var sedan 1534 riksdalern, som hade den tyska joachimsthalern, eller thalern, som förebild. Riksdalerns värde bestämdes av det silver den innehöll, cirka 25,5 gram.

Riksdalern var ett sällsynt mynt som mest användes vid utrikeshandel. Till vardags använde svenskarna mark, ören, örtugar och penningar vars värde i förhållande till riksdalern och till varandra varierade. Vid beräkning av värden och kostnader användes ofta enheterna daler silvermynt, förkortat smt, och daler kopparmynt, kmt, som höll ett ganska stabilt värde. 1719 var kursen: 1 riksdaler = 3 daler smt = 9 daler kmt. Vanligast var att räkna i kopparmynt.

Värderad enligt det nutida silverpriset skulle en riksdaler motsvara cirka 30 kronor. Men silver har sjunkit dramatiskt i värde sedan 1719, så det är inte rättvisande.

Genom tabeller av den beräknade inflationen kan vi komma fram till att en krona hade över 110 gånger större köpkraft i början av 1700-talet än vad den har idag. Men köpkraft kan inte heller jämföras med dagens valutor. Många andra saker har påverkat hela prisbilden.

Mest rättvisande är därför antagligen att åskådliggöra pengarnas värde genom att jämföra med vad saker kostade och vilken inkomst olika yrkeskårer hade. Nedan finns exempel på inkomster och priser från perioden 1670–1725, men de geografiska och tidsmässiga variationerna var stora och exemplen bör inte jämföras inbördes.

Den svenska kronans årliga inkomst 1719 var knappt fem­ton miljoner daler kmt (fem miljoner daler smt, 1,8 miljoner riksdaler) och det kostade cirka tre miljoner daler kmt att sätta upp en armé.

FLER TIDSBILDER