TIDSBILD

 

HEMMAN OCH MANTAL

 
Inredningen i de flesta bostäder var enkel och bestod av väggfasta bänkar. Elden och spisen var husets hjärta. Denna bild, En stuginteriör, målades på 1800-talet av Wilhelm Wallander men ger ändå en bild av knappheten. Nationalmuseum.

Inredningen i de flesta bostäder var enkel och bestod av väggfasta bänkar. Elden och spisen var husets hjärta. Denna bild, En stuginteriör, målades på 1800-talet av Wilhelm Wallander men ger ändå en bild av knappheten. Nationalmuseum.

 

En jordbruksfastighet som hade bokförts i kronans jordeböcker kallades för ett hemman. Varje gård fick ett så kallat mantal som speglade gårdens ekonomiska bärighet och bestämde hur mycket ränta, eller skatt, brukaren skulle betala för gården.

Mantalet baserades inte bara på en värdering av fastighetens areal utan även markens be­­skaff­enhet och produktivitet. Åkrar, ängar, hagar och skogar ingick i beräkningen, liksom fiskevatten.

I början av 1600-talet motsvarade ett hemman med ett helt mantal en gård som kunde försörja en medelstor familj och betala skatt. I skärgården ansågs allmänt att hemman med mindre mantal än ett ändå kunde vara bärkraftiga tack vare fisket, men de var sällan under ett halvt mantal.

Under 1700-talet minskades mantalsvärdena, bland annat genom att gårdarna delades vid arv. Gårdar som var på ett halvt eller ett kvarts mantal kunde ändå försörja en hel familj. Efter denna successiva devalvering av begreppet var en gård med mantal över ett en gård med mycket stor avkastning och möjlighet att försörja flera familjer.