TIDSBILD

STORMAKTEN OCH KRIGET

När det stora nordiska kriget inleddes år 1700 var Sverige en stormakt i Europa. Förutom nuvarande Sverige omfattade riket även Finland, Estland, Lett­land, mindre delar av Litauen, Polen och delar av norra Tysklands kust. Stockholm, som idag ligger i landets östra utkant, eller på Sveriges baksida som en del säger, låg då mitt i riket.

Kronan hade tre mäktiga fiender som strävade efter makten över Östersjön och de angränsande territorierna: Ryssland, Sachsen-Polen och Danmark, som även kontrollerade Norge. Dessutom deltog andra länder, främst Nederländerna och England, som allierade på olika sidor, beroende på vilka som satt vid makten.

Huvudfiender i början av kriget var Danmark och Sverige. Konflikten gick hundratals år tillbaka i tiden och gällde främst kontrollen över Öresund, Skåne och den svenska västkusten, vilket var nyckeln till kontroll över Östersjön. Under hela 1600-talet rådde ett kallt krig mellan Danmark och Sverige, avbrutet av sju riktiga krig.

Det danska kungahuset hade en flotta som kunde mäta sig med den svenska och ibland var överlägsen. Men de danska marktrupperna var klart underlägsna, vilket gjorde det möjligt för Sverige att oftast behålla kontrollen över Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän.

I sydost fanns en gammal konflikt med Polen. Sverige behärskade stora delar av Baltikum och Polen ville återfå Riga. Den sachsiske fursten hade även blivit vald till konung av Polen och nu förberedde han ett anfall.

Samtidigt gjorde en ny aktör entré på arenan. I Ryssland drömde tsar Peter om att nå ut till Östersjön och förbättra handelsvägarna till Europa. Det kunde bara ske om svenskarna drevs iväg från de stora sjöarna och Finska viken.

De tre länderna bildade en allians för att störta Sverige från stormaktstronen och kriget började med ett samordnat angrepp på Sverige och Holstein-Gottorp. Karl XII besegrade snabbt danskarna och slog tillbaka ryssarna vid Narva innan han gav sig på Sachsen-Polen. Efter flera års härtåg segrade svenskarna även där och vände sig åter mot tsar Peter.

Men vid det ödesdigra slaget vid Poltava 1709 vände Karls krigslycka. När kriget var slut 1721 var den svenska kungen död, stormakten slagen i spillror, staten nästan bankrutt och befolkningen utfattig. Ryssland var krigets främsta segermakt. Tsar Peter hade erövrat stora delar av de svenska territorierna, bland annat Ingermanland och Baltikum och var den obestridliga härskaren på Östersjön.

FLER TIDSBILDER