TIDSBILD

DEN SVENSKA STILEN

Ugo Boncompagni från Bologna valdes till påve 1572 och tog sig namnet Gregorius XIII. Hans främsta bedrift var reformeringen av kalendern. Okänd konstnär.

Ugo Boncompagni från Bologna valdes till påve 1572 och tog sig namnet Gregorius XIII. Hans främsta bedrift var reformeringen av kalendern. Okänd konstnär.

1582 anbefallde påve Gregorius XIII att den kristna världen skulle anta en ny tideräkning. Den julianska kalender som använts i över tusen år hade för många skottdagar, vilket till slut hade lett till att almanackan låg elva dagar efter verkligheten. De flesta länder i Europa införde den nya gregorianska kalendern under de kommande hundra åren.

Sverige bestämde 1699 att införa den nya tideräkningen genom att utesluta skottdagen de kommande elva skottåren. Påföljande år utgick skottdagen som planerat, men sedan glömdes det bort och Sverige fick en egen almanacka – den svenska stilen – som inte stämde med vare sig den julianska eller den nya gregorianska kalender som gällde i andra kristna länder.

Till slut fann kronan att detta var alltför opraktiskt och därför infördes en extra skottdag den 30 februari 1712, den så kallade tillökningsdagen. Nu hade Sverige fått tillbaka sin gamla julianska kalender igen, men detta var inte stor förbättring eftersom i stort sett alla andra länder använde den gregorianska kalendern.

1753 tog även Sverige slutligen steget och anslöt sig, men denna gång skulle det ske snabbt. Därmed beslutades att den 17 februari skulle följas av den första mars. Så skedde också, varpå Sverige äntligen låg i fas. Alla datum som anges i denna bok avser den kalender som gällde det angivna året.