Släkten Oxenstierna är en av de urgamla adels­familjerna. Deras ursprung kan spåras till 1200-talet i Småland och från 1350 var de en av Upp­lands mäktigaste släkter. Under stormaktstiden hade familjen ett inflytande som få andra och där fanns otaliga riksråd, ett antal riksföreståndare, mer än en rikskansler, lagmän, en ärkebiskop och andra statsmän.

Oxenstiernorna var också en av Sveriges rikas­te ätter, med enorma godsinnehav. Samtidigt har det alltid varit en mycket liten familj, det har aldrig funnits fler än 80 samtidigt levande personer – män, kvinnor och barn. Efter Stockholms blodbad 1520 hängde familjens överlevnad på en skör tråd, på ”svärdsidan” fanns bara en tolvårig pojke kvar i livet, Gabriel Kristiernsson Oxenstierna. Enligt legenden räddades hans liv vid födseln av ärkeängeln Gabriel och se­dan dess är det tradition att alla i familjen bär namnet Gabriel eller Gabriella.

Gabriel Gustafsson Oxenstierna föddes i Reval 1587 och liksom sin mer kände bror Axel tjänstgjor­de han tidigt åt kungen. Han var kungligt råd, kans­ler och ståthållare över Stockholm och Uppsala innan han åren 1622–1625 ledde beskickningar i Lübeck, Hamburg, Nederländerna och England. Därefter förde han Axels talan i rådet när denne befann sig utomlands.

År 1634 utsågs han till landets högsta ämbete, riksdrots, och ledde rådets arbete. Mest känd är han som byggherre till Tyresö slott och kyrka, Margretelund och Sätuna. Han var gift tre gånger, först med Märta Bielke, sedan med hennes kusin Margareta och slutligen med Brita De la Gardie.

Gabriel dog 1640 vid en ålder av 53 år och invigde på så sätt Tyresö kyrka. Det anses ha varit en av de mest påkostade stor­manna­begravningarna i den svenska historien. I kyrkan vilar han bredvid sin första hustru, Märta Bielke.

Deras son Gustav Gabrielsson Oxenstierna gifte sig med den driftiga Maria de La Gardie och tog över en stor del av egendomen. Men han dog bara åtta år efter fadern, därefter drev hans änka Maria egendomen i nästan 50 år.