VÄRMDÖ OCH SÖDRA SKÄRGÅRDEN

FÅGELBROLANDET

På Fågelbrolandet möts vi av en säregen miljö, ett mellanting mellan fastland och övärld. Starkt kuperat och sönderbrutet av vikar, marer, flader och insjöar ligger landet som en brokig kil mellan Värmdölandet, Djurö och Ingarö. Här ser vi hur skärgården ser ut när marken har rest sig så mycket att öarna upphör att vara öar – de växer ihop och bildar en labyrint av sjöar, berg och skogar. På detta land, som praktiskt taget hänger ihop med Värmdölandet i den västra delen vid Strömma kanal, finns närmare tjugo sjöar.

För femhundra år sedan, på Gustav Vasas tid, fanns ett tiotal gårdar på hela ön, vi kan räkna med 70 till 80 invånare spridda över ett halvdussin byar. Den första som nämns är Malma, eller Malmö som den kallades då, redan år 1400 och strax därefter dyker de alla upp i dokumenten. I öster ligger Stavsnäs, med två gårdar på 1600-talet. Åt norr, tvärs över Stråket, ligger Djurhamn och i söder gränsar deras marker mot ensamgården i Höl. Ett par kilometer västerut ligger den lilla gården Barnvik och ytterligare lite längre västerut Hässelmara. Sedan kommer gårdarna kring Våmfjärden och Malmafladen: Norrvik, Malma och Fågelbro.

Fågelbro blev snart den dominerande byn och i början av 1600-talet togs gårdarna över av adelsfamiljer som Oxenstierna, Bure, Svart, Crusebjörn och slutligen, från 1713, von Höpken. Medan egendomen vandrade mellan dessa välsmorda händer inlemmades både Norrviken och Barnvik i godset som gjordes om till säteri. Några år innan ryssarna anföll skärgården gjordes en inventering av ägorna eftersom det hade uppstått en arvsstrid. Vi kan se på kartan att redan vid denna tid var det bara en smal grävd kanal som skilde Fågelbrolandet från Värmdölandet. Utan människans inverkan hade öarna sedan länge suttit ihop.

På samma karta, och i förteckningarna som tillhör den, framgår att säteriets huvudgård bestod av tre gårdar och att det dessutom fanns tre torp och en gård i Vreten. När ryssarna kom, av allt att döma den 14 juli, blev säteriet “alldeles i aska lagt”, vilket nog får tolkas som att alla gårdar och torp brändes.

Vi vet inte varifrån de kom. En rimlig utgångspunkt är naturligtvis att de kom genom Skenoraströmmen från Nämdöfjärden, där de härjade samma dag. Men det finns inga uppgifter att gårdar längre västerut mot Södra Lagnö och Grisslingefjärden drabbades. Därför går det utmärkt att spekulera i om de kan ha kommit över land från den norra stranden kring Hässelmara.

Det får vi kanske veta en dag, men tillsvidare får vi nöja oss med det vi vet och sedan fundera över resten. En sak vi vet är i alla fall att även Hässelmara, Barnvik, Malma och Stavsnäs brändes, liksom ett torp i Tavastboda, och troligen hände det samma dag. Därmed ödelades alla gårdar och troligen även de flesta torp på Fågelbrolandet.

Man ska se svårigheter som möjligheter sägs det ibland, och det verkar den nyblivne ägaren till säteriet, Daniel Niklas von Höpken, ha gjort. Han var en betydande politisk kraft redan under Karl XII men “gillade läget” när kungen blev skjuten och blev istället förtrogen med hans syster Ulrika Eleonora. Han bidrog till skapandet av storartade och decennielånga politiska konflikter mellan henne och Arvid Horn, frihetstidens ledande politiker. I den mindre skalan använde han denna talang till att genast efter ryssarna anfall överta även Malma och Hässelmara fick han genom gifte.

Dessutom kom han över en rad andra gårdar i skärgården, bland anda Tranarö, Styrsvik och Fjällsvik samt flera stora gods i övriga landet. I bouppteckningen efter hans död 1741 framkommer att han hade ett fyra våningar högt hus på Tyska brinken med 22 rum, varav tre var klädda med gyllenläder, ett stall för sex hästar och en mängd förnämligt lösöre. Det var också under hans tid som Malmölandet eller Malmalandet började kallas Fågelbrolandet.

BRÄNDA ÖAR