VÄRMDÖ OCH SÖDRA SKÄRGÅRDEN

TORÖ OCH LANDSORT

Nordstedts skärgårdskort från 2007 är onödigt snålt mot öarna norr om Landsort, eller Öja som ön egentligen heter. Inget som ligger ens hundra meter väster om Landsort finns med. Uppenbarligen har förlaget på ett kompromisslöst sätt tagit fasta på definitionen att Stockholms skärgård börjar eller slutar vid Landsort.

Någonstans måste ju gränsen dras, men att hävda att inte Torö är en del av Stockholms skärgård är huvudlöst och då följer nog även Oxnö och Svardsö med på köpet. I denna redovisning har gränsen dragits väster om Torö och sedan åt nordost till Bredviken norr om Lund. Det är en egen avgränsning som har vuxit fram av nödvändighet, liksom namnet “Nynäslandet”, men den stämmer ganska väl med gränserna för postorten Nynäshamn.

Denna del av Tören, som Södertörn kallades förr, är den sydligaste utposten i Stockholms skärgård och den drabbades oerhört hårt av ryssarnas framfart sommaren 1719. I den norra delen av skärgården sägs det att ryssarna undvek fastlandet av rädsla för att det skulle finnas svenska soldater i skogarna, men när de kom så här långt söderut utan att möta motstånd hade de uppenbarligen förstått att det svenska försvaret inte var något att frukta.

Hemsökelsen skedde överallt, inte bara på öar och längs stränderna. En stor del av Nynäslandet, även gårdar flera kilometer från kusten, lades i aska. Vi kan nog tänka oss att det var de fruktade kosackerna som red genom skogarna och sökte upp minsta torp för att plundra och bränna.

I publikationen “Allt är uti aska lagt” har Björn Öberg och Maria Landin kartlagt 92 gårdar och torp som drabbades inom det område som här kallas Nynäslandet. Längre åt sydväst drabbades Torö, Oxnö, Svärdsö och Landsort minst lika hårt, i stort sett allt brändes eller slogs sönder och samman. Den ryska utdelningen på dessa öar blev 1 säteri, 36 gårdar inklusive lotsarna, 33 torp, en krog och ett kapell, tillsammans 72 platser.

Som regel blev gårdarna först plundrade på allt av värde och sedan brända, men det förekom även att de bara plundrades eller skövlades. I vissa fall anger källorna bara den ekonomiska förlust som ägarna drabbades av, exempelvis för torpet Storudden där det står “Per Olofsson, 555 daler kopparmynt”. Då vet vi inte med säkerhet om gården brändes eller på vilket annat sätt den skadades. I sådana fall står ett frågetecken efter ordet “bränt”.

I sin bok om Ösmo församling skriver Axel Quist att den ryska manglingen skedde den 16 juli medan andra menar att det hände den 18–19 juli. Vissa spekulerar på mer eller mindre goda grunder i att ryssarna var närvarande i området under flera veckor eller i att vissa av gårdarna härjades när galärflottan kom tillbaka från Norrköping i början av augusti. Vilket datum det skedde får därför tills vidare vara osagt. Redovisningen nedan bygger på Öberg och Landins kartläggning.

BRÄNDA ÖAR