LANDEN OCH SÖDRA SKÄRGÅRDEN

 

INGARÖFJÄRDEN OCH ERSTAVIKEN

 
Ingaröfjärden på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

Ingaröfjärden på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

 

Det finns en berättelse om anledningen till att Tyresö slott inte brändes av ryssarna 1719. Den handlar om att slottets ägare, Gustava Gyllenstierna, barnbarn till den driftiga Maria de La Gardie och Gustav Oxenstierna, överlistade dem. Hon var trots allt en av samtidens mest belästa och briljanta människor.

När det började dra ihop sig och det var uppenbart att ett anfall stod för dörren lät hon riva slottets höga torn så att de inte skulle synas på avstånd. När galärerna sedan rörde sig i vattnen på Ingaröfjärden lät hon sätta en del av skogen i brand så att ryssarna skulle tro att att andra galärer redan hade tagit hand om slottet. Ibland berättas det även att skogen som sattes i brand låg på den lilla Luraön, som ligger så att den skymmer slottet och har fått sitt namn efter denna list.

Det går naturligtvis att invända mot många saker i denna berättelse, men faktum är att ryssarna aldrig härjade i slottets närhet. Å andra sidan är det även sant att många andra stora gårdar undgick ryssarnas facklor, exempelvis granngodset Erstavik, men även Sandemar, Häringe, Tullgarn med flera. Kanske är anledningen istället att ryssarna ogärna gav sig på stora gods där det kunde finnas beväpnade styrkor. Så vitt vi vet kom galärerna inte ens in i den nästan milslånga och smala vattenled som leder fram till slottet.

Men trots sin förslagenhet gick inte Gustava skadelös. Öarna i Ingaröfjärden, Dalarö, Smådalarö, Kymmendö, Nämdö, Fjärdlång och många andra delar av skärgården låg under hennes egendom och där var inte invånarna lika lyckosamma. Inte heller torparna på Ingarös västra och ogästvänliga strand undgick ryssarna.

Efter att hela dagen den 14 juli ha bränt och ödelagt bebyggelsen på Vindö, Djurö, Fågelbrolandet, Runmarö, Harö, Eknö, Sandhamn, södra Värmdölandet och östra Ingarölandet sägs det att galärflottan under ledning av befälhavaren Fjodor Apraksin samlades på den lilla ön Stendörren vid Ingaröfjärdens mynning. Här finns många stenugnar som kan vittna om ett sådant läger.

Nästa dag rodde de norrut mot Baggensstäket och ödelade allt i sin väg utom de två godsen Tyresö och Erstavik. På den östra sidan av fjärden, den branta stranden på Ingarö, hela vägen från Klacknäset till Brunnsnäs vid inloppet till Kolström, låg ett pärlband av gårdar, torp och krogar som strök med, liksom säteriet i Bergvik, då kallat Ölvik. Samma öde drabbade Smådalarö och Edesön, liksom Västertorp och ett torp vid namn “Siöödahlen”, som inte har gått att placera, och de små gårdarna på Gränö och Ägnö. Längre norrut fortsatte sedan härjningarna hela dagen den 15 juli genom anfall mot Gåsö, Ekholmen, Älgö, Neglinge, Skogsö, Farstalandet, Ormingelandet och Boo gård vid Baggens stäk.

På en karta över Älgö 1723 ser vi att nästan all skog är bränd och lantmätaren skriver: “Denna skogsmarck består af bahra skalliga bergen och finnes härpå ingen skogh uthan är den anno 1719 af fienden ryssen aldeles afbränd”.

Men gårdarna reste sig förvånansvärt snabbt ur askan. I allmänhet fick de fem till åtta års skattefrihet för att bönderna skulle kunna bygga nya hus, båtar, bryggor och annat som behövdes.

Gustava Gyllenstierna på Tyresö slott var den som i ekonomiska termer drabbades värst i hela skärgården. 1720 skrev hon en 23 sidor lång och plågsamt detaljerad förteckning över allt vad hon hade mist till följd av “Fienden Ryssen igienom dess grufweliga och förskräckelige Brännande och härjande”.

Där finns allt med, från nedbrända gårdar och torp till “gångkläder”, saxar och kannor. Till och med en stor påse med morötter och palsternackor finns med bland det som uppges ha blivit bränt av ryssarna. Det är en förbryllande detalj att fundera över mitt i allt det storslagna: varför brände de en påse morötter?

Utan tvekan var anfallet en prövning för Gustava Gyllenstierna, inte minst det faktum att hon miste många års inkomster från böndernas skatter. Underhållet av slottet var nog inte billigt. Men värst var det nog ändå för de fattiga fiskarbönder som hade förlorat allt de ägde, ända ner till underkläderna.

ÖDELAGT
Bergvik, säteri, bränt 15/7
Brunnsnäs, 1 gård och 3 torp, brända 15/7
Fällström, torp och krog, brända 15/7
Klabben, 1 torp, bränt 15/7
Mörtviken, 1 torp, bränt 15/7
Fagerholm, 1 torp, bränt 15/7
Klubben, 1 torp, bränt, 15/7
Västertorp, 1 torp, bränt 15/7
Sjödalen, 1 torp, bränt 15/7
Edesön, 1 gård, bränd 15/7
Smådalarö, 1 gård, skövlad 15/7
Krogarholmen, 1 krog, bränd 15/7
Gränö, 2 gårdar, brända 15/7
Ägnö, 2 gårdar, brända 15/7