VÄRMDÖ OCH SÖDRA SKÄRGÅRDEN

NEGLINGE, ÄLGÖ, EKHOLMEN

Det är svårt att föreställa sig att Saltsjöbaden, med sina välordnade trädgårdar och eftertraktade hus, en gång har varit en fattig landsbygd med några enkla gårdar och torp. Men så var det länge, ända till 1890-talet då K.A. Wallenberg köpte Neglingeön med kringliggande mark, drog igång bygget av en exklusiv villaförort av samma typ som byggdes i Djursholm och kallade det Saltsjöbaden.

Området väster om Baggensfjärden ägdes då av godset Erstavik. Gården Neglinge, mitt i dagens Saltsjöbaden, nämns redan på 1300-talet men kan vara ännu äldre. På den tiden låg Saltsjöbadens IP under vatten, Neglingeviken gick hela vägen fram till gården, där hembygdsgården ligger idag. Mot slutet av 1600-talet hade gården vuxit till en liten by med tre gårdar. Neglinge och gårdarna runtomkring tillhörde Svartlösa härad och var de enda gårdar i häraden som drabbades av ryssarnas anfall 1719.

Norr om byn, på Skogsö, fanns ett av Stockholms och Sveriges första stärkelsebruk vid vattnet mot Baggensfjärden och längre in i skogen låg Skogsö gård. I söder fanns två gårdar vid viken på södra sidan av Älgö, då kallad Allminge by, samt en gård och en krog på Ekholmen, i sundet vid Fällström. Ytterligare några hundra meter söderut fanns en gård på Gåsö. Dessutom fanns flera torp i området, bland annat Rösunda, alldeles nedanför observatoriet.

Uppgifterna om vad som hände i Neglinge med omnejd sommaren för trehundra år sedan är inte entydiga. Vi vet med stor säkerhet att stärkelsebruket brändes ner och rimligen även Skogsö gård eftersom den låg i närheten. Troligen hände det den 15 juli, när galärflottan gjorde sitt första anfall runt Ingaröfjärden och Baggensfjärden. Den dagen brändes gårdarna på Ingarö, Farstalandet och Ormingelandet, bland andra Boo gård vid stäket.

När det gäller gårdarna i Neglinge anger den lokala traditionen att alla brändes ner till grunderna, men det finns inga tydliga belägg för det i de samtida dokumenten. Vi vet att skogen brann och ett rimligt antagande är kanske att även gårdarna strök med. Men torpet Rösunda sägs ha klarat sig.

Längre söderut är uppgifterna mer säkra eftersom många av gårdarna låg under Tyresö slott. Gustava Gyllenstierna skötte affärerna på Tyresö slott och förde mycket noggrann bok över vad hon hade mistat till följd av “Fienden Ryssens” härjningar på hennes omfattande egendom, som sträckte sig från Älgö i dagens Saltsjöbaden och Tyresö slott långt ut i skärgården.

De båda gårdarna vid Älgöviken brändes, skövlades och lades i aska, liksom både gården och krogen på Ekholmen och gården på Gåsö.

BRÄNDA ÖAR