VÄRMDÖ OCH SÖDRA SKÄRGÅRDEN

NYNÄSLANDET

Klämda mellan södra delen av Muskö och fastlandet ligger Norrön, Yxlö, Herrön och Himmelsö. De sund som finns kvar mellan öarna är smala och tvingar större fartyg att gå på utsidan av Muskö. Det är också den genaste vägen för de som ska längre norrut, mot Dalarö och Stockholm. Innanför Himmelsö, den minsta av dessa fyra öar och nu sammanvuxen med Herrön, börjar Nynäslandets milslånga kustremsa som sträcker sig ned till ön Järflotta. I sydväst ligger de sydligaste av skärgårdens öar: Torö, Oxnö, Svärdsö och slutligen Landsort.

Idag domineras denna kust av staden Nynäshamn med sina färjelägen och industrier, skyddade mot havet av de långsmala öarna Bedarön och Yttre Gården. Men Nynäshamn är en ganska ny ort, för bara hundra år sedan låg här små gårdar och torp hela vägen från Himmelsö ned till Järflotta. Nynäs gård var traktens centralpunkt, ett par kilometer västerut vid Nynäsviken.

Att göra en avgränsning för denna kartläggning har varit förenat med viss vånda eftersom det ryska anfallet sträckte sig långt in på fastlandet. Men slutligen har gränsen dragits väster om Torö och sedan åt nordost till Bredviken norr om Lund. Det är en egen avgränsning som har vuxit fram av nödvändighet, liksom att kalla den “Nynäslandet”, men den stämmer ganska väl med gränserna för postorten Nynäshamn. För att göra materialet mer lättanvänt har sedan området delats in i två delar: Nynäslandet, som omfattar det östra området och Torö med öarna i väster.

Hela kustremsan drabbades hårt av det ryska anfallet sommaren 1719. Galärerna kom från Utö och Muskö och soldaterna härjade vilt bland gårdarna ända ned till Järflotta och Landsort. Men även bebyggelsen inne i Nynäsviken ödelades, inklusive Nynäs gård.

Om galärerna var inne i viken vet vi inte, det är ju bara några mycket smala och steniga sund norr om Järflotta som förbinder viken med Östersjön. Vissa galärer hade hästar och kosacker ombord och kanske kom soldaterna över land istället. De fortsatte sedan västerut längs den sydligaste skärgården, kring Torö och sedan följde de Himmerfjärdens stränder hela vägen upp till Södertälje. Överallt brändes och skövlades gårdarna.

När man betraktar en karta där de drabbade gårdarna är utmärkta kan man se att soldaterna dessutom var ganska långt uppe på fastlandet och att gårdar i ett stort område härjades. Uppenbarligen hade ryssarnas ovilja att ta sig nära fastlandet och in i trånga vatten dämpats i takt med att de rodde söderut utan att möta nämnvärt motstånd någonstans.

Uppgifterna om brända och skövlade gårdar i denna trakt kommer från Maria Landin och Björn Öbergs detaljerade redovisning Allt är uti aska lagt från 2019, en av skärgårdens mest utförliga kartläggningar av händelserna 1719. Här redovisas inte bara de drabbade gårdarna, även torpen är med i längderna. I detalj får vi veta vilka som bodde på gårdarna och hur stor skadan var. Uppgifterna är intressanta på många sätt, inte minst för att det visar hur många torp som fanns i skärgården.

Det är en diger lista som visar att den södra delen av Södertörn är det område som drabbades hårdast i hela skärgården. Inom en triangel mellan Yxlö, Tottnäs och Järflotta härjades inte mindre än 2 säterier, 33 gårdar, 56 torp och1 kvarn, tillsammans alltså minst 92 platser. Samma omfattande ödeläggelse fortsatte sedan på Torö, Oxnö, Svärdsö, Landsort och mindre öar, samt längre västerut i Ösmo och Sorunda

Axel Quist, en präst från Ösmo, anger i sin utmärkta bok Ösmo, en södertörnsförsamlings historia att alla dessa gårdar brändes den 16 juli. Det verkar närmast omöjligt med tanke på antalet, särskilt eftersom det finns andra uppgifter om att ryssarna brände Utö och andra öar i skärgården samma datum. Andra källor anger den 17 eller 18 juli. Om Quists uppgifter stämmer var det verkligen en stor brasa i hela södra skärgården den dagen, men det är nog klokt att gardera sig.

BRÄNDA ÖAR