NORRA SKÄRGÅRDEN

 

ARHOLMA OCH IDÖ

 
Arholma och Idö på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

Arholma och Idö på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

 

Söndagen den 12 juli 1719 var inte som andra söndagar. Dagen innan brann vårdkasarna längs kusten och öborna i norra Roslagen kanske sände fler böner mot himlavalvet den morgonen än vad de annars brukade göra, men någon gudstjänst i Vätö kyrka var det nog inte fråga om.

Det finns inga säkra uppgifter om vad som egentligen hände, men av protokoll över de som hade rätt till skattefrihet efter angreppen vet vi åtminstone vilka som bodde på Arholma när ön hemsöktes. Det var Olof Mattson med hustru, piga och mor, Bengt Larssons änka, den ogifte Per Larsson och hans piga, Lars Andersson med hustru och piga, den unge Olof Persson med hustru, den äldre Olof Persson med hustru, dräng och piga samt Per Ersson med hustru. Dessutom fanns åtminstone en lotsdräng, en båtsman och säkerligen många barn, bland andra Matts Persson.

I den förteckning som upprättades till vinter­tingen 1722 och ”uthwijsar dhe Hemman och Läganheeter, hwilke Åhr 1719 äro af Fienden Ryssen förbrände och Ruinerade wordne, så till huus och Byggningar, som löös ägendomb” anges att endast en gård på Idö och två på Arholma härjades.

Men förteck­ningarna var inte fullständiga. Det är välkänt och doku­menterat på andra håll, bland annat under förhör som hölls av undersökningskommissionen 1724, att alla gårdar på öarna eldhärjades och totalförstördes den dagen. På Arholma handlade det om tre gårdar med sammanlagt sju hemman och på Idö brändes två hemman.

Kanske skonades ändå några byggnader och en del djur på Arholma denna första dag av angrepp. Ön har ett strategiskt läge intill farlederna och ryssarna valde därför att upprätta en bas där. I tingsprotokoll sägs att ”fienden på denna öö först fattat sin postering och sig därsammastädes 5 à 6 weckors tid uppehållit med folk och någre fartyg”. Liknande baser fanns på fler öar söderut, bland annat på Möja.

Efter branden fanns enligt traditionen bara en bastu eller en bit lagårdslänga eller lider kvar på Arholma och det dröjde lång tid innan de återvändande öborna hade byggt upp sina gårdar. Det blev magra år. Kanske fanns det en foderlada i skogen som kunde ge tak över huvudet den kommande vintern, men det mesta av boskapen var borta. De djur som till äventyrs fanns kvar eller skaffades under hösten fick nöja sig med en stor andel ljung, vass och granris i det sparsamma höet.

ÖDELAGT
Arholma, 7 hemman. Brända 12/7
Idö, 2 hemman. Brända 12/7