NORRA SKÄRGÅRDEN

NORRTÄLJE OCH VIKEN

Som avslutning på ödeläggelsen i skärgården anfölls även Norrtälje stad den 19 augusti. Försvaret var svagt och dessutom illa skött. Soldater och frivilliga fastnade i Estuna och Penningby medan ryssarna stormade in i staden och slängde brandfacklor på de små stugorna. På eftermiddagen stod hela den lilla staden med cirka 200 gårdar och andra “lägenheter” i brand. Det var den i särklass största branden i hela skärgården.

När de ryska soldaterna drog sig tillbaka mot Kärleksudden där galärerna låg var deras aptit på brandrök ännu inte mättad och en liten styrka med svenska soldater gjorde till slut en insats som något räddade deras ära. Strax över vattnet från udden låg, och ligger än idag, Gustav Bondes gods Björnö. Tre ryska slupar styrde mot godsets bryggor, endast några hundra meter bort.

Den svenska truppen insåg snabbt vad som var i gör­ningen och red i sporrsträck runt Gärdsviken och nådde godsets bryggor samtidigt som ryssarna. De ­lämnade omedelbart landstigningsplatsen och rodde ut till de andra fartygen, varpå de alla ­styrde österut mot Kapellskär.

Ryssarna gick miste om Björnö men blev ändå inte lottlösa. På vägen mot Kapellskär, där de skulle återförenas med den stora galärflottan och ro tillbaka hemåt, brände de gårdarna Sandvik och Masby i Roslagsbro, liksom hälften av byn Harka, fyra hemman, och det ensamma torpet på Sollarö. Som berättas på annan plats härjades även Vätö denna dag, men det var nog andra galärer som skötte den saken.

På vägen hemåt genom Söderarmsleden sägs det att de inte kunde motstå frestelsen och satte eld på Söderarmsbåken på Torskär. Dessa var de sista byggnader som brändes sommaren 1719.

BRÄNDA ÖAR