NORRA SKÄRGÅRDEN

ÄPPLARÖ

Ofta har det sagts att Äpplarö slapp undan rysshärjningarna 1719. I den officiella ”Förtechning som Uthwijsar dhe Hemman och lägenheter whilka åhr 1719 äro av Fienden Ryssen förbrända och Ruinerade wordne” finns heller inte hemmanet på Äpplarö omnämnt som drabbat. Men i mantalslängderna ser vi att ryssarna hittade även detta undanskymda lilla hemman. Gården brukades då av Jöns Eriksson med hustru och son och förvaltades sedan 1710 av Clercks dotter Magdalena och hennes man Magnus Wolffeldt på Ljusterö.

De ryska galärerna närmade sig ön från norr eller möjligen öster den 13 juli. De tillhörde troligen samma grupp av galärer som härjade på Husarö samma morgon. De kom roende över Gälnan eller på fjärdarna mellan Jolpan, Ingmarsö, Skäret och Äpplarö.

Vi saknar detaljerade beskrivningar om vad som hände den dagen och har endast muntlig tradition att lita till. Denna hävdar att Jöns och hans familj fanns kvar på gården när ryssarna var alldeles nära. Familjen slängde sig då genast i båtarna och flydde till Södra Ljusterö.

Enligt mantalslängden från 1719 fick öborna ”egendomen till största dehlen skiöflat af fien­den”, men i längden för påföljande år anges samma gård vara ”brändt af fienden”. Att gården inte ens nämns i den officiella förteckningen betyder att Magnus Wolffeldt av någon anledning inte anmälde skadorna. Det kan bero på att skadegörelsen inte var så omfattande att han ansåg sig ha anledning att deklarera det. Å andra sidan kan det även handla om okunskap, slarv, glömska eller andra faktorer.

Sammanfattningsvis kan vi vara säkra på att ryssarna härjade på ön, men skadornas omfattning är oklar. Gården verkar också ha återuppstått tämligen omgående. De följande åren var Jöns och hans familj fortfarande registrerade som brukare.

En annan oklarhet är vad som hände med Husaröborna som flydde undan ryssarna samma morgon. Den lokala traditionen säger att de rodde västerut över Gälnan för att söka skydd på Äpplarö. Om detta stämmer fick de kanske göra sällskap med Jöns och hans familj och söka sin tillflykt på annat håll.

BRÄNDA ÖAR