NORRA SKÄRGÅRDEN

 

FÅGLARÖ, BETSÖ OCH ÄLGÖ

 
Öarna i Betsöfjärden på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

Öarna i Betsöfjärden på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

 

Öarna i Betsöfjärden undgick länge de ryska galärernas framfart. När flottan rodde in vid Söderarmsfjärden den 11 juli tändes vårdkasarna över hela skärgården och alla visste vad som var att vänta. Men den första anfallsvågen gick på andra sidan av Ljusterö, på säkert avstånd från de oroliga öborna i Betsöfjärden svepte galärflottan söderut och brände allt i sin väg.

Men förhoppningarna om att skonas grusades grundligt när galärerna närmade sig en månad senare, i mitten av augusti. Den 16 augusti kom flottan tillbaka efter att ha bränt allt i sin väg ända ner till Norrköping och den här gången valde en del av fartygen att ta den inre farleden. Efter att ha bränt Johan Grönbergs torp och krog på Stegesundsön rodde galärerna norrut över Trälhavet.

Ryssarna vågade sig inte i land eftersom det fanns svenska trupper förlagda vid Tuna, men i en maktdemonstration rodde några galärer hela vägen in i Täljöviken och fram till gården. Enligt Henning Loggert fanns den ryske chefsförhandlaren Andreij Osterman med ombord på en av galärerna och han sattes i land vid Tuna för att försöka förhandla med svenskarna och få dem att kapitulera. Han ska då ha förts till Huvudsta gård där han inkvarterades. Om han fick träffa någon svensk delegation eller hamnade bakom lås och bom framgår inte.

Att Osterman besökte Tuna sommaren 1719 för att påskynda förhandlingarna kan vara sant, men det finns flera versioner av hur och när det hände. Enligt författaren och lokalhistorikern E. Alfred Jansson gick det till på ett annat, men minst lika uppseendeväckande sätt.

Generaladjutanterna Sparre och Tessin ska ha varit ute på spaningsuppdrag med några slupar i trakterna av Sandhamn den 13 juli när de råkade på en rysk galär där Osterman fanns ombord. Sparre och Tessin ska då ha följt honom hela vägen till Tuna. Varför de svenska sluparna i så fall inte gick till anfall mot den ryska galären är en gåta. Det var ju den dagen som hundratals galärer brände hela mellanskärgården.

Det får vara hur som helst med den saken, men när galärflottan i augusti rodde över Trälhavet och in i Tunaviken, sökte fartygen igenom vattnen kring öarna i Betsöfjärden och fann sina byten. De officiella handlingarna visar att torpen på Betsö och Älgö skövlades och plundrades, men undgick att brännas ned.

Gården på Fåglarö drabbades hårdare och brändes ned till grunden. Allt talar för att även torpet på Mjölkö skövlades eller brändes, men det saknas uppgifter om detta.

ÖDELAGT
Fåglarö: 1 gård, bränd 16/8
Betsö: 1 torp, skövlat 16/8
Mjölkö: ej belagt
Älgö: 1 torp, skövlat 16/8