NORRA SKÄRGÅRDEN

 

NORRA OCH SÖDRA STAVSUDDA

 
Södra Stavsudda kallas Tegö på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Namnet finns kvar men används vara för den nordöstra delen av ön. Väderstrecken är förvridna.

Södra Stavsudda kallas Tegö på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Namnet finns kvar men används vara för den nordöstra delen av ön. Väderstrecken är förvridna.

 

När vårdkasarna tändes i mellanskärgården den 11 juli förstod öborna vad det handlade om. Men för Stavsudda skulle anfallet dröja ytter­liga­re två dagar då bönderna våndades och höll utkik mot norr. När galärerna dök upp på eftermiddagen eller kvällen den 13 juli var det en varmt och stilla men brandröken från öarna i norr lämnade inga tvivel om vad som väntade.

Galärflottan kom roende från norr över Möja Västerfjärd där den delade upp sig. En del av ­fartygen rodde in i Möjaström medan andra fortsatte mot Lådna samt Norra och Södra Stavsudda.

Ryssarna hittade ganska snart byarna och det tog inte lång tid förrän byggnaderna och marken genomsöktes efter värdesaker, spannmål och kreatur. Därefter slog och skar de sönder allt som de inte kunde eller ville röva med sig: redskap, verktyg, spisar och fiskenät, den omogna skörden trampades ned, gärdesgårdar vältes över ända, djuren som hittades i skogen slaktades eller togs ombord på fartygen och slutligen sattes allting i brand. I den varma och stilla kvällen brann de gamla byggnaderna som bål. På de båda öarna tillsammans var det säkert mer än ett femtiotal hus, bodar, fähus och lador som brann den natten.

På Norra Stavsudda berättas att öborna hade flytt och befann sig på grannön Saxaren. Vid en liten vik på öns södra sida finns en grotta som bildas av några stora lutande klippblock med överhäng. Där ska de ha gömt sig medan ryssarna härjade på öarna.

De var i så fall inte så många. Utrymmet är inte stort, drygt två meter brett, en och en halv meter djupt och en dryg meter högt. Därinne ska öborna ha hukat medan ryssarna skövlade och brände deras gårdar. På platsen har man senare funnit en rysk kniv, vilket åberopas som bevis och platsen har fått namnet Ryssgrottan.

Invånarna på Södra Stavsudda höll just på att avsluta slåttern på ängsdelen av betesholmarna. När brandröken syntes och vårdkasen på Möja hade tänts så flydde de som var hemma över till Korsö, Krokholmen, Kasholmen och Delsholmarna.

Kanske stannade bönderna från både Norra och Södra Stavsudda i sina gömslen länge, ryss­arna slog nämligen läger i Möjaström och cirka 500 soldater blev kvar där i över en månad. De­lar av galärflottan låg då ankrad i strömmen och nästan dagligen syntes ryska fartyg patrullera i vattnen.

Vintern 1719–1720 blev nog hård för öborna. Den vedertagna uppfattningen är att alla gårdar på Norra och Södra Stavsudda brändes den 13 juli. Men de officiella uppgifterna skapar lite förvirring. Enligt historikern Edvin Gustavssons redovisning var det bara två av Norra Stavsuddas tre bönder som drabbades på detta sätt. Skadan som de redovisade uppgick till 1 151 daler kop­parmynt, en summa som stämmer överens med de belopp som brukade anges för två gårdar. Det tyder på att en av gårdarna delades mellan två bönder. Möjligen kan det ha funnits en tredje gård som brändes utan att ägaren krävde ersättning. Sådant hände ibland.

Gustavsson redovisar också att det fanns tre gårdar, eller åtminstone tre bönder, på Södra Stavsudda. Detta stämmer inte med skattelängderna eller andra anteckningar, men får stå kvar i väntan på större klarhet.

ÖDELAGT
Norra Stavsudda, 2 gårdar, brända 13/7
Södra Stavsudda, 3 gårdar, brända 13/7