NORRA SKÄRGÅRDEN

RÅDMANSÖ

Kapellskär på Rådmansö var den första tilläggsplatsen för galärflottan. Den 11 juli anlände de 250 fartygen och 25 000 soldater, men det var bara krogen i Kapellskär som brändes den dagen. Vid Kapellskär och Räfsnäs fanns svenska posteringar med ett tjugotal soldater vid varje. De hade inte ens en kanon och lade benen på ryggen så snart de såg vågen av ryska galärer.

På söndagen den 12 juli låg större delen av galärflottan kvar mellan Kapellskär och Koholma, men på morgonen hade en mindre division gett sig iväg. Tjugo fartyg rodde norrut under befäl av Peter von Lacy för att ödelägga kusten upp till Gävle. Deras första anhalt var Arholma och Idö, där började ryssarnas attacker på allvar. Många gårdar lades i aska eller skövlades. Möjligen brändes även gårdarna på Tyvön och Gisslingö den dagen.

På söndagskvällen och tidigt på morgonen den 13 juli gav sig resten av flottan iväg söderut från Kapellskär under befäl av Fjodor Apraksin. Med ombord fanns svenska fångar, bland dem länsman Lindberg och enligt uppgift de från Arholma eller Björkö bortrövade Vätökvinnorna.

De Rådmansöbor som fanns kvar hemmavid drog nog en lättnadens suck när galärerna för­svann efter att ha härjat krogen i Kapellskär. Men de befarade också att galärerna kunde återvända och mycket riktigt fick Rådmansö på nytt besök av flottan en dryg månad senare. Den 18 augusti kom de tillbaka efter att ha ödelagt den svenska kusten ända ned till Norrköping.

Den här gång gick det betydligt sämre för gårdarna på Rådmansö. Ryssarna hade ju redan rekognoserat på ön och visste var byarna och gårdarna låg. Galärerna och skärbåtarna tog sig in i vikarna där de släppte iland soldater och kosacker som än en gång sprängde fram genom det småskurna landskapet. Men nu brände de allt i sin väg.

Den ojämförligt största byn var Rådmanby, strax norr om Rådmansö gård, där fjorton av byns arton hemman plundrades och lades i aska. I Östra Sidö, strax nordost om Riddersholm, stack ryssarna eld på fyra hemman och skövlade resten av byn. I Sindvik, Björkö och Nabbo brändes sex hemman ner. Ytterligare sjutton hemman på Rådmansön skövlades och plund­rades, men undgick nedbränning.

Lite märkligt är det nog att bara ett av hemmanen i den stora byn Åkerö ska ha drabbats, där fanns ytterligare fem gårdar enligt ägomätningen året innan ryssarnas anfall. Det berättas också att det ligger skatter från ryssflykten 1719 i sjön Unn, på många kartor felaktigt stavat Hundsjön eftersom lantmätarna tolkade Roslagsmålet fel.

Totalt härjades 46 hemman på Rådmansö och de närmaste öarna den dagen. Historikern Edvin Gustavsson lutar nog åt att även Svinö gård skövlades utan att brännas, men det är inte belagt. Ibland hävdas också att både Räfsnäs och Gräddö brändes eller härjades, medan andra – bland andra Gustavsson – menar att det saknas stöd för detta. Däremot verkar det ställt utom tvivel att Erik Persson i Gräddö fick alla sina får stulna.

BRÄNDA ÖAR