NORRA SKÄRGÅRDEN

 

GRINDA

 
Grinda på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

Grinda på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

 

De ryska galärerna hade lämnat Kapellskär på morgonen den 13 juli och rott hela vägen till hjärtat av mellanskärgården. Den kvällen stod granngårdarna på Lådna, Hjälmö, Gällnö och Karklö i brand. Likaså Möja, Södermöja samt Norra och Södra Stavsudda. Längre norrut brann det på Svartsö, Träskö, Brottö, Husarö, Östra och Västra Lagnö, Yxlan och Blidö. Hundratals byggnader stod i ljusan låga, liksom skogar och sädesfält. Brandröken låg säkert tät i ett stråk från Furusund i norr till Gällnö, Stavsudda och Möja i söder.

Sommaren 1719 verkar bonden Jöran Johansson ha drivit gården och dela­t öns odlingar med Johan Ersson i Västra Tranvik på Ljusterö, som nyttjade ”Lindahlen”. Om Jöran hade något förstånd så körde han ut djuren i skogen, samlade ihop de få värde­saker han ägde och packade sig iväg tillsammans med familjen om han hade någon. På ön fanns den sommaren även en 79-årig mansperson som likaså hette Jöran, med efternamnet Ersson, men vi har ingen uppgift om vem han var. Kanske gömde sig de båda Jöran i skogen eller tog båten till Viggsö där de hukade bland bergknallarna.

Ryssarna kom inte till Grinda den kvällen, deras framryckning stannade vid Gällnö och Karklö, bara ett par kilometer från Grinda. Kan­ske stod de båda Jöran och familjen på någon av Grindas höga bergknallar och såg österut på bränderna och rökpelarna i den stilla sommarnatten.

Slutligen, i mitten av augusti, kom ryssarna tillbaka från sina aggressioner söderut. Grinda låg mitt i farleden och var ett enkelt byte. Alla gårdens byggnader brändes ner till grunden och det som inte kunde brännas eller stjälas slogs sönder. Allt var förlorat och vi vet att gamle Jöran Ersson dog på Grinda vid samma tid. Om det hade samband med ryssarnas anfall vet vi däremot inte.

Jöran Johansson var kvar på gården nästa år men vi inte om han sedan flyttade iväg någon annanstans eller om han stannade kvar och byggde upp gården igen. Det var ett hårt arbete och kanske kändes det särskilt motigt eftersom gårdens bärighet ändå var så låg.

ÖDELAGT
Grinda, 1 gård, bränd 15/8