NORRA SKÄRGÅRDEN

 

VIDINGE

 
Vidinge på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

Vidinge på Carl Gripenhielms skärgårdskarta från 1690-talet. Väderstrecken är förvridna.

 

På en av de första kartorna av ön, från 1709, ser vi bybebyggelsen som vid det laget bestod av tre hemman med tillsammans sex hushåll, vart och ett på bara 1/8 mantal. Kartans Notarium Explicatio är en sorglig läsning som ger en bild av villkoren och fattigdomen i ytterskärgården.

De sex hushållen delade detta år på 30 lass hö och där fanns bara ”nödtorftigt muhlbete”. Lantmätaren noterar sakligt: ”Här på Öön finns ingen annan Skog än små Ahl- och Enebuskar som brännes till wedbrand, men förslår intet till Ööns behov”. Vidare fanns ”intet Qwarnställe” och ”intet synnerligt fiskewatn” innan redo­visningen avslutas med ”Som Commoditeter äger här intet att anteckna”.

Att Vidinge hemsöktes av ryssarna är belagt men reser många frågor. Ön ligger långt ut och verkar vara ensam bland sina grannöar om att ha härjats – varken Kudoxa eller Sundskär nämns bland härjade öar. Vilket datum de kom dit är också osäkert, men antagligen dröjde det till operationernas sista dagar. Det mesta tyder på att det hände den 17 när galärerna kom från söder – kanske var det fartygen som kom direkt från Möja och sägs ha försökt ta sig i land på Rödlöga och Svartlöga – eller när de härjade runt Rådmansö den 18.

Den lokala traditionen anger att ryssarnas galärer gick på grund vid Krökgrundet – en grynna precis efter passagen genom den norra kanalen. Den är alltjämt lite lömsk eftersom den breder ut sig under vattnet på ett långt och oväntat sätt. I så fall skulle delar av den ryska flottan ha sjunkit i Fladen, men det finns inga kända fysiska lämningar bevarade.

Enligt de officiella listorna skövlades två hemman, men det verkar troligt att alla gårdarna hemsöktes. Det är lätt att föreställa sig att Vidingeborna drabbades hårt av ryssarnas anfall. Efter plundringarna måste tillvaron ha blivit närmast outhärdlig. En fiskare från ön skrev att han ”ey mera wet än foglarne under Himmelen, whart wij oss wända skall, Husrum och föda att sökia”.

Men Vidingeborna gav inte upp. De återvände, gårdarna byggdes upp igen och livet gick vidare även på denna av­lägsna lilla ö. Knappt hundra år efter ryssarnas anfall och hemsökelse hade befolkningen vuxit till mellan 50 och 60 personer.

ÖDELAGT
Vidinge by, 2 hemman skövlade 17–18/8