NORRA SKÄRGÅRDEN

LÅDNA

Den gängse berättelsen säger att bara en av Lådnas tre gårdar, Västergården, brändes medan de två övriga skövlades. Däremot sägs det att skörden för alla tre brändes och den ekonomiska förlusten beräknades till 855 daler silvermynt. Beloppet säger oss inte så mycket idag, men en uppfattning om värdet får vi genom att jämföra med den tidens löner. Vi ser då att 855 daler ­silvermynt motsvarade ungefär två årslöner för en bokhållare eller fem årslöner för en piga.

Uppgiftens ursprung är lite oklar men antagligen kommer den från den officiella förteckningen över brända hemman, ”dhe Hemman och Lägenheter, hwilcka Åhr 1719 äro af Fienden Ryssen förbrände och ruinerade wordne, så till Huus och Byggningar som Lös Ägedomb”. Men det är väl belagt att förteckningen har stora brister och vi kan inte lita på att den ger hela bilden. Exempelvis missade den ungefär en tredjedel av de hemman som brändes och i Värmdö skeppslag slogs det fast att den inte var ”till fyllest”.

Edvin Gustavsson, som har gjort den troli­gen mest ambitiösa genomgången av brända och skövlade hemman i mellersta och norra skärgården, menar istället att alla tre gårdarna brändes. Hans kartläggning baseras på många olika källor. Den officiella förteckningen har han kompletterat med uppgifter ur jordeböcker, mantalslängder, avkortningslängder, domböcker från häradsrätterna och kyrkoarkiven.

Hans slutsats beträffande Lådna får dess­utom visst stöd av lantmätare Kietzlings anteck­ning i kartan från 1732, där det framgår att det inte fanns särskilt mycket skog kvar på ön. Det är rimligt att anta att det berodde på att skogen brändes, vilket inte finns med i den officiella förteckningen.

Vi får nog anta att den officiella förteckningen har stora brister när det gäller Lådna och tills vidare anta att Gustavssons uppgifter är de mest välgrundade som vi har att utgå från. Sedan kan vi fundera över den traditionella versionen av händelserna på ön som berättades för John Westin på Möja för snart hundra år sedan:

”Från Lådna berättas om hur befolkningen på ön vid ryssarnas ankomst dit togo sin tillflykt till en ’basta’ – en byggnad där man torkade malt. Bastan var uppförd av tegel. De voro så många därinne, att där fanns inte mindre än sju vaggor. Sedan alla kommit in gick en trollkunnig gubbe omkring i bastan och läste besvärjelser. Ryssarna försökte förgäves sätta eld på bastan, och så stark var besvärjelsens makt, att de ej heller kunde bryta ned den, utan måste de ge sig iväg därifrån.”

Liksom på andra öar fick bönderna på Lådna några års skattefrihet för att underlätta byggandet av nya hus på ön. Men skogen var svårt skadad, så timmer fick nog Lådnaborna ta från andra öar. Den hösten ägnade de nog åt att snabbt få tak över huvudet och att bygga upp det som behövdes för att klara vintern.

BRÄNDA ÖAR