NORRA SKÄRGÅRDEN

HUVÖN, FERMSHOLMEN OCH ÅLÖN

Norr om Saxarfjärden, i det långa och smala sundet mellan Ljusterö och fastlandet där far­leden mot norr och öster går, ligger ett gytter av öar, holmar och skär. Idag är de flesta be­byggda med sommarstugor, men många var obebyggda när ryssarna anföll skärgården 1719. De utnyttjades främst som betesholmar av befolkningen på båda sidor om sundet.

Men på några av dem fanns trots allt små gårdar och torp som härjades när den ryska galärflottan var på väg norrut i slutet av kampanjen. Av dessa är Huvön, Ålön och Fermsholmen de nordligaste, tre öar som ligger mellan Ljusterö och Nykvarn på fastlandet.

Enligt protokollen ödelades öarna den 17 augusti. Det verkar stämma eftersom vi vet att öarna i Betsöfjärden någon sjömil längre söderut hemsöktes dagen innan. Vi vet också att den ryska flottan med 42 fartyg övernattade i trakterna av Skeppsdal innan de gav sig på uppgiften att bränna Östanå slott längre norrut den 17. Säteriet i Skeppsdal ska enligt vissa uppgifter ha härjats natten mellan den 16 och 17 augusti, men det finns inte belagt i officiella dokument. Däremot är det känt att öarna härjades och vi kan nog anta att det skedde på morgonen den 17, på vägen mot Östanå.

Torparen på Huvön, Olof Hulterstadius, blev ”fattig genom fiendens härjande”. Han var en änkeman som nyligen hade gift sig med Margreta Carlsdotter från Mörtsunda och hade dottern Anika med sig från ett tidigare äktenskap.

På Ålön fanns ett torp 1685. Det låg på den östra stranden och registrerat på Erick Mattsson, troligen samma man som var kyrkovärd i kapellet på Norra Ljusterö. Han delade den lilla gården med sin hustru Marita Pärsdotter, ursprungligen från Örby. Torpet blev skövlat och bränt och samtidigt upphör spåren efter Erick. Vad som hände med honom vet vi inte, kanske dog han en naturlig död eller rymde sin väg, eller kanske blev han tillfångatagen av ryssarna. På torpet bor Marita kvar och betecknas som ”utfattig flychtinger”.

Det är känt att det fanns ett torp på Fermsholmen när ryssarna kom den vägen den 17 augusti och att torpet skövlades och ödelades. Några fler detaljer finns dessvärre inte bevarade, vi vet inte ens om det var en liten självständig gård eller ett enkelt torp under en större gård på fastlandet eller Ljusterö.

Även på Timrarö och Långholmen fanns små gårdar. Det finns inga noteringar om att de skulle ha ödelagts, men det verkar ändå troligt. Det utsatta läget på en liten ensam holme mitt i farleden och det faktum att många andra öar i närheten härjades talar för det.

BRÄNDA ÖAR