NORRA SKÄRGÅRDEN

OXHALSÖ

Oxhalsö har en särställning i den norra skärgår­den. På Roslagsöarna fanns mest ensamgårdar och små byar med två eller tre hemman. Men Oxhalsö by är ett av undantagen. Redan 1405 fanns det nio hemman på ön och 1541 noteras lika många. Ytterligare trettio år senare, 1573, fanns åtta hemman i byn, varav två var mycket stora. På den geometriska kartan från 1639 finns återigen nio hemman inritade.

Vi får gå långt in på fastlandet för att hitta byar av en storlek som motsvarar Oxhalsö by. Som jämförelse fanns det år 1639 bara tre hemman vardera i Yxlö och Svartnö, de största byarna i närheten. Norrut fanns det lika stora eller större byar bara på Tjockö och Vätö.

Alla hemman låg samlade i en avlång gårds­tomt som sträckte sig österut från Hemsundet, det sund som tidigare hade skilt ön från Västerön men som på slutet av 1600-talet var en havsvik genom att öarna nästan hade vuxit samman i sundets södra ände. Runt byn låg inägor och gemensam mark.

Av allt att döma kände inte den ryska eska­dern till mynningen av Hemsundet och traktens största by då den gick genom Blidösund på väg söderut den 13 juli. Den dagen ödelades Furusund och det mesta i Blidösund, utom Oxhalsö, det kanske fetaste bytet av dem alla, åtminstone vad gäller antalet byggnader.

Som befarat kom ryssarna tillbaka och det med besked. Efter mer än en månads härjningståg återkom galärflottan söderifrån med full kraft den 17 augusti. Fartygen var troligen indelade i grupper som tog olika vägar: en gick innanför Yxlan, en genom Blidösund och en tredje öster om Blidö.

Den dagen brändes minst fjorton gårdar till grunden, med alla sina uthus och ekonomibygg­nader samt bryggor och båtar som till äventyrs lämnats kvar av den flyende befolkningen. Det måste ha varit en kraftfull brand, det var säkert uppåt 200 byggnader eller mer av olika storlek som gick upp i rök. Livsmedel, säd, redskap och värdeföremål stals eller förstördes, kvarlämnade djur slaktades och togs som proviant.

Kvar fanns ingenting utom förkolnat virke, grus, förvridna järnbitar och bränd skog. I de skriftliga källorna anges att 13 hemmansägare samt skomakaren begärde skattebefrielse för sina nedbrända byggnader. Andra källor anger att 17 hemman drabbades och att hela byn låg i aska och grus. Skillnaden kan ligga i att alla hemmansägare inte återvände för att begära skattenedsättning och börja om från början.

Det var en utarmad befolkning som genom många års arbete och skattebefrielse så småningom lyckades återskapa bygden. Bara fyra år efter anfallet hade Oxhalsö tolv hushåll med sammanlagt ett 80-tal personer. Men minnet av sommaren 1719 skulle förblekna långsamt.

BRÄNDA ÖAR