NORRA SKÄRGÅRDEN

TJOCKÖ

Tjockö ligger alldeles över vattnet från Rådmansö och Kapellskär där den ryska flottan lade till den 11 juli. Men det skulle dröja fem veckor innan Tjocköborna drabbades. Någon gång under dagen eller kvällen den 18 augusti kom ryssarna slutligen även till Tjockö och allt brändes ned till grunden, hela byn, bestående av nitton hemman och ett par tre hundra byggnader stod i ljusan låga.

Vissa källor menar att branden pågick hela natten, ända till dagen därpå och ibland uppges därför att byn brändes den 19 augusti. Möjligen kan det också ha varit så att ryssarna kom till ön sent den 18 augusti men att de av någon anledning inte började bränna gårdarna förrän på morgonen den 19 augusti.

Vid det laget hade alla bybor flytt. De som inte redan var långt därifrån sägs ha gömt sig i något som kallas Borgen eller Borggården på Gisslingö. Men den lokala berättartraditionen säger att det fanns en sjuk gammal man, vid namn Bockste, som var kvar i sin stuga på Tjockö. Ryssarna sprang in i stugan men rörde inte den gamle sjuke mannen. När de hade försvunnit gick han ut och såg att det brann i husknuten men han släckte snabbt elden och hans stuga var den enda som klarade sig.

Hur det var med den saken får vara osagt. Den officiella versionen är i alla fall att hela byn brändes ned medan Tjocköborna satt på Gisslingö och såg sin by brinna som en fackla i sommarnatten. När de kom tillbaka började arbetet med att bygga upp tillvaron igen.

Vid en kartering som genomfördes åren 1736 och 1737 av lantmätaren Magnus Kiellström anges att byn då åter bestod av nitton hemman. Det finns ingenting på kartan som tyder på att byn bara 17 år tidigare hade varit jämnad med marken.

Husen låg, då som nu, längs Södervikens norra strand och bebyggelsen sträckte sig sedan mot nordost. Vid Norrvikens östra sida låg fyra gårdar men bryggor finns bara utritade i Söderviken. Livet gick vidare på Tjockö – byn var bränd, men inte besegrad.

BRÄNDA ÖAR