NORRA SKÄRGÅRDEN

LIDÖ, TYVÖN OCH GISSLINGÖ

Märkligt nog finns inga anteckningar i de officiella längderna om att slottet på Lidö skulle ha bränts, men genom vittnesmål och andra dokument är det helt klart att så skedde. Adelsmännen var annars noga med att rapportera sina förluster till myndigheterna och Resare-Bengt Oxenstiernas gamla jaktslott på Lidö tillhörde nog de mest värdefulla egendomar som brändes längs Roslagskusten.

Därför är det också osäkert vilket datum ryssarna steg iland på Lidön och när säteriet brändes. Ön låg nära Kapellskär, där den ryska flottan landade den 11 juli 1719 och mitt i vägen för den galärflotta som dagen därpå rodde norrut till Idö och Arholma. Kanske gjorde några galärer en avstickare även till Lidö den dagen och brände ner slottet och alla dess byggnader. Det ligger ju nära till hands.

Men troligare är nog ändå att slottet ödelades den 18 eller 19 augusti, då ryssarna hade återkommit från sina aggressioner längre norr- och söderut och brän­de Rådmansö, Norrtälje och Tjockö. Det finns ostyrkta uppgifter om att ryssarna använde slottet som bostad under hela kampanjen, som en sorts bas, vilket skulle innebära att byggnaderna fick stå kvar medan de användes. I sin inne­hållsrika bok Rysshärjningar i Roslagen, skriver Sven Sjöberg att Lidö brändes natten mellan 18 och 19 augusti. Låt oss nöja med detta i väntan på tydligare uppgifter.

Tyvön och Gisslingö ligger några distansminuter öster om Lidö och tillhörde godset. Men även för dessa öar saknas uppgifter om vilket datum de drabbades. Det sägs att befolkningen på Tjockö gömde sig på den så kallade Borgen på Gisslingö när deras hemö sattes i brand den 18 eller natten till den 19 augusti. Tjocköborna skulle med all säkerhet ha valt ett annat gömställe om ryssarna även härjade på Gisslingö i samma veva. Av det kan vi anta att åtminstone Gisslingö, och troligen även Tyvön, brändes tidigare, antagligen samma dag som Idö och Arholma, den 12 juli.

På Gisslingö, som är den största av dem fanns fyra hemman medan Tyvön, som ligger strax västerut och närmare Lidön, verkar ha haft en brukare.

BRÄNDA ÖAR