NORRA SKÄRGÅRDEN

YXLAN OCH FURUSUND

På Yxlan fanns det sammanlagt fyra små byar: Kolsvik, Yxlö, Alsvik och Vagnsunda samt en krog vid nuvarande Köpmanholm. På andra sidan Furusundsleden fanns en krog på Halsö, dagens Furusund.

Furusund och Blidösundet var de första offren för den södergående galärflottan den 13 juli. Några galärer tog Furusundsleden där krogen på Halsö och ett par gårdar i Vagnsunda brändes.

Samtidigt rodde huvuddelen av galärerna in i Blidösundet. Efter att ha passerat det smala inloppet till Hemsundet vid Oxhalsö, fortsatte galärerna genom Blidösund där ryssarna nu hade gott om byten på båda sidor. På den östra stranden låg Blidö säteri och på den västra hade de Kolsvik och Yxlö. I Kolsviks by, som då låg betydligt längre söderut, brändes båda gårdarna med uthus, bryggor och båtar, medan allt som inte gick att bränna slogs sönder och samman eller rövades bort om det ansågs värdefullt. Skogen sattes i brand och djuren slaktades.

Från de brinnande byggnaderna i Kolsvik var det bara ett stenkast till de två gårdarna och prästen Per Wetterstens kaplansgård i grannbyn Yxlö. Det är ett rimligt antagande att även de brändes ner och slogs sönder, vilket också är den berättelse som vanligen återges. Enligt de officiella dokumenten brändes bara präst­bostället, men som framgått tidigare var det vanligt att nedbrända gårdar inte registrerades.

Traditionen berättar också att fienden drev ner byns alla kreatur till Yxlöviken och slaktade djuren där. Köttet hamnade i inkräktarnas grytor och när byborna så småningom återvände till sin nedbrända by hade fienden bara lämnat djurens skallar nere vid stranden. Efter denna händelse kom Yxlöviken att för en tid kallas Hornskalleviken, men samma berättelse finns på ön Yxlö i södra skärgården.

Säkert fylldes sundet av galärer som lade till överallt där det fanns tecken på människors närvaro. På Blidösidan härjades Blidö säteri medan andra galärer fortsatte söderut ner till Alsvik på Yxlan. De två gårdarna längst in i viken fick samma behandling som byarna längre norrut: byggnader, bryggor och båtar brändes, skördarna trampades ned, allt av värde plundrades och skogen sattes i brand. Det sägs att byn var övergiven när ryssarna kom, förutom två gummor som hade lämnats åt sina öden:

”När ryssen kom, gav sej alla karlar av upp mot fastlandet, men två gummor stannade kvar och gömde sej i skogarna. Men när ryssen var borta, kom gummorna fram ur sina gömslen. Det första dom gjorde var att sätta opp en väv och väva svart tyg till rock åt prästen, för han kunde ju inte hålla gudstjänst i dom kläder han gick och stod i.”

Innan den 13 juli var över hade alla gårdar på Yxlan bränts och vandaliserats förutom en gård i Vagnsunda och möjligen krogen i Köpmanholm. Men även dessa mötte sina öden, troligen den 17 augusti när ryssarna återvände och var på väg norrut. Hur det gick med båtsmanstorpen är inte känt – det var ju bara brända eller skövlade gårdar som registrerades och torpen ingick i dessa. Men allt talar för att även torpen brändes ner någon av dagarna.

BRÄNDA ÖAR