NORRA SKÄRGÅRDEN

SJÄLBOTTNA OCH SMEDSHOLMEN

Sommaren 1719 drevs gården av Anders Andersson, kanske en svärson eller ett barnbarn till föregångaren Erich, men vi vet egentligen bara att han ägde en storbåt med rejäl lastförmåga och att han var gift med Maria Olofsdotter. Antagligen hade de barn, kanske även en piga och en dräng men hemmanet beskrevs som ”föga bedtre än ett torp”.

Enligt de skriftliga källorna angreps Själ­bottna och Smedsholmen den 17 augusti när ryssarna var på väg norrut, samma dag som Östanå säteri brändes ned till grunden. Anders och Marias gård stacks i brand, liksom alla uthus och båtar som till äventyrs låg kvar. Spannmålen brändes, åkrar trampades ned och om det fanns några djur kvar slaktades de eller togs till fånga. Alla järnföremål slogs sönder. Torpet på Smedsholmen mötte samma öde, förutom att det inte verkar ha bränts.

Tydligen satte ryssarna inte heller eld på skogen, vilket de ofta gjorde på andra öar. När lantmätaren Lars Kietzling besökte ön tio år senare, konstaterade han att både Själbottna och Granö hade god tillgång på tall- och granskog som kunde användas till timmer, vedbrand och ”gierdefång”, som man kallade stängsel.

En svår tid följde för familjen på Själbottna. Allt måste byggas upp igen och även om det fanns gott om timmer att bygga med, hade de ingenstans att bo under tiden de byggde och det var ont om mat. Den följande vintern måste ha varit förfärlig.

På Östanå säteri, som brändes samma dag, regerade då den elvaårige Axel Wrede Sparre och hans förvaltare. Själbottnaborna beviljades åtta års arrendefrihet ”hälst som åbonn skall till all sin lösa ägendom blifwit plundrad” och den statliga undersökningskommissionen föreslog fem års skattefrihet eftersom ”detta hemman är föga bättre än ett torp varpå årligen ej kan vara mer än ett halfspanlands utsäde”. Ett spannland räckte till utsäde på ungefär ett halvt tunnland, eller en större villatomt.

Några år senare var Anders död och gården led fortfarande av sviterna efter ryssarnas angrepp. Maria begärde lindring av skulderna och 1729 skickade landshövdingen Frantz Joachim Ehrenstrahl iväg lantmätare Kietzling för att undersöka förhållandena på ön.

Kietzling verkar ha varit en noggrann man som tog allvarligt på sin uppgift. Han ritade en detaljerad och vacker karta över öarna, där vi kan se att gården fortfarande inte var helt återställd, flera byggnader saknades. Torpet på Smedsholmen var återuppbyggt men hade övergivits igen.

Hur det gick med Marias bön om lindring vet vi inte, men Kietzlings vittnesmål talar till hennes fördel.

BRÄNDA ÖAR