NORRA SKÄRGÅRDEN

VÄTÖ

Såvitt vi vet härjades inte Vätö av den ryska flottan under kampanjens första dagar i juli, då hela Arholma, Idö och Björkö, liksom troligen Gisslingö och Tyvön, brändes. Men lika bra gick det inte när ryssarna kom tillbaka i augusti, efter att ha härjat hela kusten, från Gävle i norr till Norrköping i söder. Galärflottans grande finale blev att till grunderna bränna ner hela Norrtälje den 19 augusti. Därefter styrde de tillbaka genom Norrtäljeviken mot Åland.

Samtidigt passade de på att bränna en av de tre gårdarna i Håknäs, medan de två andra blev vandaliserade. I grannbyn Bergsvik härjades två hemman, men det är osäkert vilket datum det hände. I Väthövda, på öns sydvästra spets, brändes båda gårdarna, där gårdsfolket hade hunnit ”undanskaffat sin boskap”.

Vid något tillfälle vandaliserades även alla sexton gårdar i Harg, däribland prästgården där Mattias Unan­der bodde som änkeman med sina barn. Men det är oklart när detta hände och vilka gärningsmännen egentligen var. Det troligaste är väl att det gjordes av ryska soldater den 19 augusti, men folktraditionen berättar att bönderna i Harg genom ”karskt uppträdande och skrammel med kastruller och andra attiraljer” skrämde fienden från att bränna byn.

Detta är en berättelse som förekommer på många platser i skärgården, men en som är unik för Vätö är den om Slaget vid Ilsholm.

Från andra delar av ön finns däremot berättelser om att befolkningen där flydde inför angreppet, eller som en meddelare uttryckte det: ”Alla evakuera till Anders i Vassen.” De räddade och gömde undan vad som räddas kunde innan de själva satte sig i säkerhet.

Men kanske var härjningarna inte heller helt ryssarnas verk. I Kammarkollegiets anteckningar från förhör med öborna sägs att åverkan på gårdarna i Harg hade utförts ”dehls af Fienden, dehls af wårt eget Krigsfolk”.

Att plundringen delvis utfördes av de sol­dater som förlagts på ön är kanske inte så oväntat eller unikt för Vätö. På ön fanns en trupp dragoner som levde helt av öbornas förråd och många konflikter uppstod. Vi kan anta att de arma bönderna inte hade mycket att avvara och att dragonerna ibland tog till våld för att komma över vad de behövde.

Kronofogden Anders Granqvist rapporterade till exempel till landshövdingen att den 19 juli ”woro 20 st. af Finska Dragonerna som mest war underofficerare, till Harg och berättas af Anders Mattsson i Hargs by, att de först för honom borttagit en Fierding Salt Idh och sedan hafwa de opdruckit 2:ne tunnor Öhl för hr Kyrckioherden Mattias Unander sampt tagit ¼ tunna Rågmjöl som de natten derefter upbakat i Sundahls torp, der sammastädes hafwa de ock slachtat ett Fåhr och sekt och borttagit enn ½ Fierding Strömming”.

BRÄNDA ÖAR